Vart ska vi tömma vredens skålar först, SvD?

Att Svenska Dagbladet är en manifestation av det kapitalistiska samhällets slöseri med såväl tidningspapper och bandbredd torde vara allom bekant. Den som ännu inte är övertygad kan med fördel läsa tidningens ledare med anledning av bombdådet den 11 december i centrala Stockholm, där PJ Anders Linder skriver:

När någon spränger sig till döds i hopp om att ta oskyldiga medmänniskor med sig i graven, och plocka en sorts förvridna poäng på kuppen, kan det inte bara mötas med sval och behärskad analys. Det måste till en stark och tydlig reaktion av vrede och beslutsamhet från dem som har fått förtroendet att leda landet. Men också från medborgarna själva.

Uppmaningen till vrede är i nuläget (med tidningar som skriker ut rädsloskapande rubriker om hur många som skulle kunna dödats i dådet och målar fan och faror på var och varannan vägg) socialpsykologins motsvarighet till att pissa i byxorna för att bli varm, vilket skulle kunnat få farliga konsekvenser om det stått i en tidning som någon faktiskt läser.

Dock kan man undra vad tusan SvD egentligen menar. Är inte sval och behärskad analys precis det som krävs för att hitta potentiella terrorister oavsett vilket ursprung eller motiv de har? Eller är det hämnd som man fiskar efter, månne? Nu dog visserligen ingen förutom gärningsmannen i attentatet, men man kan ju alltid följa amerikansk förebild och agera preventivt. Så PJ Anders Linder, ska vi först skicka JAS-planen mot Tranås, där han växt upp och startade sin resa, eller mot Luton, England, där han bott och studerat? Eller ska vi fråga finnarna om vi får skapa ett Guantanamo på Åland och där internera alla naprapater, för säkerhets skull?

"Det kanske är terrorism för mig"

I vintras kom den av regeringen beställda rapporten "Hot mot demokrati och värdegrund-en lägesrapport från Malmö" från Försvarshögskolans härligt sovjetiskt benämnda Centrum för assymetriska hot- och terrorismstudier. Rapporten fokuserade på Rosengård, vilket framstod som en grogrund för islamistisk propaganda och terror som inte står Tora Bora-grottorna långt efter. Beställaren, integrations- och jämställdshetsminister Nyamko Sabuni (Volkspartei) applåderade rapporten vid dess leverans.

Från andra håll anklagades däremot arbetet, på goda grunder, för att ha bristfällig akademisk kvalitet, trots rapportförfattarnas försök till försvar av sina teser. Bland annat var antalet intervjuer mycket litet, intervjumaterialet inte möjligt att granska i efterhand och tidigare forskning om Rosengårdignorerad. Till och med SÄPO har nyligenfått ett ovanligt anfall av klarspråk och dömt ut rapporten i ett flertal medier, bland annat för att dess slutsatser varit kraftigt överdrivna.

Bakom Rosengårds-rapporten stod bland annat Magnus Ranstorp, välkänd från TV så fort det inträffat ett terrordåd någonstans i världen. Debaclet har dock inte hindrat samme Ranstorp från att fortsätta släppa ifrån sig grodor som simmar i grumliga vatten. Aftonbladet refererar en guide till det pågående EU-ordförandeskapsspektaklet, där Ranstorp dels hyllar sin egen av departementet kommissionerade studie, dels menar att Sverige ligger för lågt i att förebygga radikalisering. Istället menar har att Tysklands initiativ till att hårdare kontrollera internet vore att föredra.

Antingen är karlen paranoid, alternativt en varm anhängare av storebrorssamhället eller så vill han bara skapa mer jobb åt sig själv. I vilket fall är det skrämmande att Magnus Ranstorp har delar av regeringens öra. Samma regering som, med MUF-basen Niklas Wykmans träffande formulering, under de senaste åren gjort allt de kan för att skapa ett massavlyssningssamhälle.