Tips från coachen - redux

Högerregeringen är som bekant inget skinande föredöme på miljöpolitikens område, men en sak är man åtminstone i framkant på - återvinning av sin egen misslyckade politik. TV4 har i en serie reportage lyft fram det rent pinsamma arbetsmarknadspolitiska fiasko regeringen sjösatt i form av jobbcoacherna. Jobbcoach-systemet är dyrt, snarare minskar än ökar chansen att få jobb, slösar skattemedel på humbug och nyandlighet och slussar våra gemensamma skattepengar över till oseriösa privata bolag.

I sig är detta upprörande, men på intet sätt en nyhet. Det stormade om jobbcoacherna redan förra mandatperioden. Skillnaden är att det nu finns än mer konkreta bevis på att satsningen gör lika mycket nytta som ett jobbskatteavdrag till Ingvar Kamprad trots att ansvariga myndigheter slår knut på sig när de försöker hävda motsatsen. 

Precis som all annan välfärdsslaktande politik den moderatledda regeringen lär även jobbcoacheriet fortsätta; till gagn för ingen, utom bloggskribenten som kan återanvända gamla inlägg i all evighet och den profitiserande entreprenör som kommer på nya sätt att "coacha" till sig skattemedel. I nästa vända om något år kanske skandalen handlar om coachning medelst tungomålstal och förbön, eller varför inte genom sexterapi, s&m-förnedring eller tvångsvärvning till Afghanistan. Möjligheterna är oändliga i jobbcoachbranschen - utom för dem som står utanför arbetsmarknaden. 

Vägen till träldom

Att regeringens slutförvar för arbetslösa, Fas 3, är mer söndervittrat än motsvarigheten för kärnavfall har varit uppenbart länge. De enda positiva arbetsmarknadseffekten som Fas 3-förvaringen gett är att tusentals oseriösa företagare hittat en ny försörjningskrok där de utan insyn kan kräma ut skattebetalarnas pengar; allt medan de arbetslösa får slösa bort sin tid på menings- och hopplösa arbetsuppgifter till symbolisk betalning.

Det riktigt upprörande med Fas 3 är dock de konstanta angreppen på demokratin och yttrandefriheten Verksamheten döljs från offentligheten och kritik från insidan tystas genom hot och rättsåtgärder. Efter Arbetet, Löntagarbloggen och Alliansfritt Sverige rapporterar nu om ytterligare ett i raden av fall där personer i FAS 3 polisanmälts för att de offentligt kritiserat sin privata Fas 3-anordnare. Företaget med det sublimt nymoderat nyspråkiga namnet Jobbfabriken menar dock att det självklart inte finns något samband mellan en kritisk artikel om slavkontrakt i Efter Arbetet och att två personer kastas ut och polisanmäls. Nej då. Skälet är såklart nätmobbing på Facebook....  Vad säger Arbetsförmedlingen om allt detta? Jo, Jobbfabriken är enligt dem "en seriös anordnare" (vilket är en smula underligt eftersom de är medvetna om att Jobbfabriken verkar ha ljugit om att AF-personal ska blivit vittne till den påstådda mobbingen).

Man undrar vad nästa steg i disciplineringen av de arbetslösa blir. Ska man månne ta ifrån personer i Fas 3 rösträtten och införa inrikespass för dem så att de inte kan röra sig i riket och byta Fas 3-slavdrivare hur som helst? Det är nästan så att man längtar tillbaka till statarsamhället - det var åtminstone lite mer förutsägbart.

Offentlig egendo(m) är stöld

">

Elisabeth Björnsdotter Rahm är inte bara moderat riksdagsledamot från Västerbotten och hyllad av Ja till livet; hon är även något så unikt som en högeranarkist. Åtminstone att döma av hur hon genom utomparlamentariska direktaktioner fört över resurser från offentlig till privat sjukvård. 

Björnsdotter Rahm har nämligen flera gånger stämplat in på sin tjänst på Lycksele lasarett, för att sedan arbeta på makens privata klinik några timmar, innan hon stämplat ut från landstinget igen. Något som inte direkt gjort underverk med sjukhusets redan ansträngda ekonomi och gjort att hon fått lämna sin tjänst som avdelningschef på landstinget.

Att Björnsdotter Rahm fyra dagar på raken glömt att stämpla ut är en aning otroligt; och är man så glömsk och virrig ska man nog inte jobba som sjuksköterska, ens på en privat praktik. Sedan kan det ju vara så, som de lokala moderatpamparna vill hävda, att hon är utsatt för en häxjakt av det hämndlystna socialistdrägg som styr Västerbotten. Fast om de verkligen tror på vad de säger, och inte bara skyller ifrån sig, skulle ju å andra sidan det betyda att samma moderata politruker menar att man även i andra fall ska se mellan fingrarna om personal bryter mot regler och arbetar för konkurrenter, t ex om en Volvoarbetare skulle stämpla in och sedan gå och bygga lastbilar åt Scania. 

Nej, det är uppenbart så att Elisabeth Björnsdotter Rahm idkat civil olydnad. Att hon ser på det här med lagar och regler som ett gott råd visar sig även i att hon tydligen auktoriserat att personal vansinneskört 13 mil på 35 minuter (eller möjligen manipulerat tjänstgöringsjournalerna). Det som hände i Lycksele var alltså inte, som man först kan tro, ett utslag av högerpolitikernas närmast rituella förkärlek för fifflande med skattemedel och profitisering (d v s  omvandling av gemensamma skattemedel till privat profit). Nej, det är följden av att en individ genom praktisk ideologisk kamp hindrar det vänsterstyrda landstinget i Västerbottens län från att bedriva sjukvård som en kollektiv nyttighet i offentlig regi. AFA och Djurens befrielsefront har fått konkurrens, bäva månde SÄPO.