Den som sa det han var det, Ulf Lindberg

I Svenska Dagbladet går Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg till hårt angrepp mot f d TCO-ekonomen Roland Spånt. Spånt hade i en tidigare debattartikel hävdat att rut-avdragets effekter grovt överdrivits av Almega. I sina försök att neutralisera kritiken mot avdragets lika små som snedfördelande effekter, gräver Lindberg djupt i invektivportföljen. Innan Lindberg går vidare och kallar Spånt för oseriös och lurendrejare, börjar han därför sin artikel med meningen "Roland Spånt är en till ekonom förklädd politiker".

Nu kan man visserligen, som undertecknad, ha inställningen att man inte kan frikoppla ekonomi från politik och samhällsförhållanden i övrigt. Det obeaktat är ändå Ulf Lindbergs anklagelse för att vara en politiker i ekonomkläder en praktfull tegelsten rakt genom den egna glashusväggen. För, som påpekats på ett flertal håll, är Ulf Lindberg själv en politiker. 2006 kandiderade han (såvitt det inte finns fler näringspolitiska chefer som heter Ulf Lindberg) till kommunfullmäktige i Haninge och han har dessutom medverkat på interna FP-seminarier inför valrörelsen så sent som december 2009 (se här på sidan 5). Så i praktiken ogiltigförklarar Ulf Lindberg sin egen rätt att komma med åsikter i rut-frågan.

Hur detta ska tolkas är oklart. Möjligen drivs Ulf Lindberg av ett masochistiskt självhat, men då borde han väl i dessa dagar snarare vara centerpartist? Kanske är det hela en bekräftelse på misstanken att Folkpartiet egentligen inte är ett parti, utan ett politisk-exekutivt utskott till arbetsgivaroganiationerna (är Moderaterna i såfall underrättade om att deras plats blivit tagen?). Eller så har Ulf Lindberg, i insikten över att pigavdraget trots försök till dimridåer och lögner om motsatsen, blivit avklätt som den ineffektiva och orättvisa reform det är, helt enkelt tagit en rövare för att rädda vad som räddas kan?

Herrskap och tjänstefolk

Det kom en rapport häromdagen från det socialistiska propagandaorganet Statistiska Politbyrån som svartmålar regeringens införande av hushållsnära tjänster. Denna eminenta reform skulle ju, som alla med vett insett sedan länge, befria de arbetande klasserna från hushållsarbetets bördor, och så att de med full kraft kan arbeta för att bidra till nationalinkomsten och med moderlig omsorg ta hand om barnen. Men nu har de kommunistiska räknenissarna haft fräckheten att implicera att de hushållsnära tjänsterna i princip visat sig bli överklassnära tjänster. Medan 8 % av de hushåll som tjänar 1 000 000 kr eller mer gör skatteavdrag för hushållsnära tjänst, är antalet knappt mätbart bland de hushåll som tjänar 200 000 eller mindre. Dessutom finns det en geografisk snedfördelning i uttaget av tjänsten. Tydligen verkar lantisar och miljonprogramsslödder inte ha förstått fördelen med att ha en skattesubventionerad piga i hemmet. Sossarnas partiorgan Dagens Nyheter gör så klart en stor sak av detta och låter företrädare för rånarmyndigheten Skatteverket sprida lögner som:

- Självklart är det så. Den som tjänar mest har ändå råd att köpa mest, även om man får tillbaka hälften av pengarna. I slutänden är det omöjligt att komma ifrån det.

Som om det inte var nog med detta har någon "konstnär", förmodligen i maskopi med den samhällsfarliga klottrar- och fejkpsykosklicken på Konstfack, designat en produkt avsedd att håna Den Stora Arkitekten bakom reformen. Nej, det är dags för oss i de bättre vetande grupperna i samhället att protestera mot baktalandet av de hushållsnära tjänsterna - det är ju inte bara bekvämt att ha tjänstefolk hemma, det är även lett.