På kurs med Krantz

Forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz kom igår med ett mycket märkligt utspel, vilket refereras i Aftonbladet. Krantz vill ha bort "hobbykurserna" från universitet- och högskolor, och ämnar tydligen ge Högskoleverket i uppgift att se över utbudet av kurser inom högskolan.  Krantz säger:

– Jag kan förundras över en del exempel, men vill inte gå in och recensera enstaka kurser. Det ska Högskoleverket göra, se om kurserna är akademiska till sin karaktär

Orsaken till att så ska ske är likaledes iögonenfallande:

– Allmänheten ska känna förtroende för verksamheten inom högskolan, de ska veta att pengarna går till akademiska kurser. Och studenterna ska inte lockas att gå kurser som högskolorna påstår är akademiska, men inte är det. Det är att lura studenterna.
En anledning att högskolor och universitet anordnar hobbykurser kan vara att det ger mer pengar.
Hälften av deras inkomster beror på hur många som börjar studera, hälften på hur många som tar examen:
– Ett sådant system kräver att regeringen tydligt tar initiativ och pekar ut vilka kurser som är akademiska säger Krantz.

Högskoleverket verkar å sin sida, enligt artikeln, möta Krantz ukas om utrensning i kursutbudet med en blandning av förvåning och skepsis:

– Alla kurser har samma vetenskapliga grundkrav och krav på kvalificerade lärare så några hobbykurser handlar det inte om. Sedan är ju vissa kurser mer yrkesinriktade än andra men det beror ju på hur man väljer att se på saken. Vissa kurser leder inte direkt till jobb men kan ändå vara till stor nytta inom ett yrke, säger Joakim Palestro, biträdande avdelningschef på utvärderingsavdelningen på Högskoleverket.

Respekten för den akademiska friheten, i meningen att det står lärosätena fritt att själva utforma undervisningens innehåll så länge den följer uppställda kvalitetskrav, är forskningsanknuten samt utvecklar studenternas färdigheter och kritiska förmåga, verkar utifrån artikeln vara synnerligen låg inom regeringen. Om inte lärosätena är kompetenta att själva bedöma sitt kursutbud, och dessutom illvilligt lurar studenterna att läsa värdelösa kurser, vem ska då utgöra den skönhetsjury som bedömer om en utbildning är akademisk eller yrkesinriktad nog? Regeringen själv? Finns det överhuvudtaget någon tro på bildning eller högskolan som något annat än en AMS-verkstad för näringslivet inom regeringen? Och hur långt är steget från detta till att på bredare front förbjuda kurser som inte följer den liberala ortodoxin?

Eller så är det möjligen så att Tobias Krantz, som f d lektor vid Uppsala universitet mycket väl vet om det problematiska med detta, men använder Högskoleverket och de universitet- och högskolor som han ansvarar för, till att driva valkampanj. Genom att populistiskt dundra mot kurser som för gemene man låter tvivelaktiga skapar han Folkpartiets egna "verklighetens folk"-retorik. För hade han menat allvar, hade Krantz gjort något åt grundproblemet - att högskolesektorn såväl är underfinansierad, som får betalt per student och deras prestationer, vilket skapar en konstant press att sänka kraven och konkurrera om studenterna, bland annat med ett brett kursutbud.