Universiteten fria, att predika kapitalismens lov

Uppsala universitet utreder i dagarna huruvida man ska införa ett system med s k genusmärkning inom humaniora och samhällsvetenskap. Detta har rönt en viss medial kakafoni både lokalt och nationellt.

Brösttonerna är legio när den akademiska friheten ska försvaras. En favorit är att likna genusmärkningen med Sovjetsystemet, där genusteorierna ses som en ersättning för den påbjudna marxismen-leninismen. Håkan Boström dånar likaledes  i Dagens Nyheter om "planekonomi" och "katedersocialism". Svenska Dagbladets ledarblogg uppmanar studenterna att undvika de genusmärkta kurserna, samtidigt som tidnningen tar in en ytterst upprörd debattartikel från professor emeritus Tore Frängsmyr, som ser förslaget som ett hot om diktatur såväl som mot svenskan som myndighetsspråk. I de sociala mediefloran kan bl a annat nämnas Charlie Weimers (KD) som trogen sitt kulturkonservativa credo, med understöd av kamraten i KDU Christian Carlsson, rider ut till korståg mot genusdiktaten - till försvar för "verklighetens folk på universiteten" (vilket jag noterar med viss förvåning, eftersom jag trodde att denna kategori så gott som utplånats på högskolorna med tanke på regeringens ivriga krypskytte mot allt som andas breddad rekrytering).

Något chockad inser jag när jag läst allt detta att jag för en gång skull är i samklang med den borgerliga offentligheten. Genusmärkningen som Lunds och Uppsala universitet gör är tveksam, dels utifrån den akademiska frihetens perspektiv, och dels utifrån om det är rätt sätt att använda de redan begränsade resurserna inom högskolesektorn. Och varför bara genus? Varför inte en klassmärkning av kurser, eller en etnicitetsdito? Möjligheterna är oändliga Jag skulle t ex gladeligen börja läsa igen om jag kunde garanteras kurser där inte en liberal världsbild ensidigt och oproblematiserat presenteras som den oomkullrunkeliga sanningen.

Och det är i detta som högerns hyckleri i frågan blottas. Det går utmärkt för de borgerliga debattörerna att i den akademiska frihetens namn dundra mot genus, eftersom högern trots en del halvhjärtade försök aldrig lyckats vinna feminismen från vänstern. Men när det gäller hur deras egen liberala ideologi inskränker rätten att tänka, forska och undervisa fritt i högskolan är man påtagligt tyst.  Var var t ex de stora morgontidningarna och högerbloggarna när regeringen presenterade sin "strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet", som verkligen griper in i den akademiska friheten med krav på att "entreprenörskap ska genomsyra utbildningen på alla nivåer"?