Det sades efter valet 2006 att en förklaring till Centerpartiets framgångar var att Maud Olofsson var större än sitt parti. Hur det är med den saken får de lärde tvista om, men om Ekots rapportering stämmer är åtminstone Olofssons ego större än partiet självt.
Enligt Ekot ska statsminister Reinfeldt ha erbjudit Centerpartiet den svenska EU-kommissionärsposten, vilket Maud Olofsson dock avböjde. Orsaken ska ha varit att platsen i princip var vikt till en kvinna, vilket hade gett Olofssons gamla rival till partiledarposten, Lena Ek en plats i kommissionen.
Fortsättning lär följa. Offrandet av partiet för att värna den egna självbilden och positionen lär inte göra underverk för sammanhållningen i partiet eller för den delen ge välbehövlig hjälp i valrörelsen. Regeringens utnämningspolitik framstår heller inte i speciellt god dager, som Alliansfritt Sverige konstaterar. Tvärtemot den stolta retoriken verkar partitaktik och kohandel ha nått nya höjder. Hur många landshövdingar går det egentligen på en kommissionspost, när borgarna ska fördela förläningar?
Personligen vet jag platsen att bevaka för uppdatering av den fortsatta händelseutvecklingen. Det kan nog finnas en del av deltagarna i Facebook-kampanjen för Lena Ek till kommissionen, som, när de inser att deras kamp från början var dödsdömd p g a högsta partiledningens diskreta motstånd, i affekt kan göra en Unsgaard.
onsdag 13 januari 2010
Vad är väl en kommissionspost i Bryssel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar