Göran Hägglund och verklighetens arvssynd

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund utfrågades av TV4 häromdagen och kom med inte mindre än två häpnadsväckande avslöjanden. Till att börja med erkände han att:

Vilka av de tio budorden har du brutit mot?
– Jag kan nog bocka av de flesta, ...

Minst sex av de tio budorden (2 Mos 20:3-16) ska KD-ledaren alltså ha brutit mot. Vissa är uppenbara - bara man sätter sig i den nuvarande regeringen har man offrat anständigheten på Mammons altare. Om man vidare antar att han inte gjort något brottsligt (och således varken dräpt, stulit eller begått mened), borde någon eller eller några av Hägglunds fru (du skall inte begå äktenskapsbrott); Hägglunds grannar (du skall inte ha begär till din nästas hus); samt Hägglunds grannfru, dess hushållsnära tjänst och/eller bönderna i Bankerydstrakten (du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa) ha klara skäl att oroa sig.

Framför allt borde Hägglunds barn ta sig ett allvarligt samtal med pappa som dragit arvssynden över dem, med tanke på vad Luther säger i sin lilla katekes om hur gud ser på dem som bryter hans bud:

Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led...

Det andra häpnadsväckande avslöjandet som Hägglund kom med var när han definierade vad som faktiskt menas med det så beramade uttrycket "verklighetens folk":

Vilka är "verklighetens folk"?
– Det är ett begrepp som jag framför allt lanserande för att beskriva att det finns personer på olika arenor som vill styra över människors liv på ett sätt som går över gränsen, ...

Uttalandet kan inte tolkas på annat sätt än en frondering mot regeringens omänskliga socialförsäkringspolitik, som konstant går över gränsen för att styra över människors liv, allt för korta sjukskrivningstiden med i snitt tre timmar. Och jag som misstagit mig och hela tiden trott att den otroligt lyckade kampanjen varit ett lika desperat som taffligt försök att rädda ett sjunkande parti med hjälp av nykonservativa kulturkrigskampanjmetoder direktimporterade från den amerikanska kristna högern.