Dyrare läkemedel för den privatiserade verklighetens folk

Socialminister Göran Hägglund (KD) lät i går symboliskt täckelsen falla likt sina egna opinionssiffror från skylten för det första nyöppnade privatiserade apoteket. Händelsen dokumenterades i närmast anal detalj av Hägglunds stabs blogg, vilken också med en del kreativt bildvinkelval försökte få det att se ut som att enorma skaror samlats i söndagssnömodden för att bevista händelsen.

Knappt hade Hägglund hunnit handla sina första Alvedon innan nyheten om effekterna av den beramade privatiseringen kom. I flera medier rapporteras att priserna på receptfria läkemedel höjts kraftigt efter avregleringen. I ett läge med deflation, med obefintliga eller sänkta reallöner och pensioner har priserna på dessa läkemedel höjts med imponerande 11 % i snitt på ett kvartal. Pengar som gått till läkemedelsbolagen, som ser om sitt hus i samband med avregleringen. Att detta skulle bli följden är dock ingen nyhet, alls. Och som Peter Högberg konstaterar i sin blogg är det ett led i att läkemedel, liksom vården i sin helhet, börjar bli en klassfråga i den heliga privatiseringens och valfrihetens namn.

Vad tycker då socialministern, pensionärernas, familjernas, barnens och verklighetens, stora vän och beskyddare? Som Alliansfritt Sverige konstaterar har det blivit tyst  från Göran Hägglund om att privatiseringen ska leda till lägre priser för konsumenterna. Men som Hägglund förklarar på Newsmill, är allt dåligt den betongtrista "vänsterkartellens" fel; medan allt kommer att bli bra, bara konsumenterna inte kommer att ha råd att handla vare sig hos den ena eller den andra privata apoteksnasaren, oavsett vilken tid det är på dygnet.