Folkpartiets (så) kalla(de) argument

Jag vet inte om han motiveras av att vädret ger honom en fysisk förnimmelse av hur det kommer att kännas i den politiska frysboxen efter valet, eller om det bara kommer från en allmän desperation över läget, men Folkpartiets riksdagsledamot Carl B Hamiltons försök att använda den pågående köldknäppen som ett slagträ i den politiska debatten är hursomhelst lägre än kvicksilvret i termometern.

Hamilton har slösat värdefull el på att producera ett  pressmeddelande och ett blogginlägg som är lika dunkelt tänkt som en uteliggares koja är upplyst. Rubriken "Kylan avslöjar - Vänstertrojkans el-politik farlig för Sverige" lovar gott till en början, om inte annat om man har smak för konspirationsteorier. Dock är Carl B Hamilton ingen Dan Brown, utom möjligen i språkhanteringen. Så det enda han åstadkommer är lite gammal hederlig skräckpropaganda,dock med kosackerna utbytta mot Flickan med svavelstickorna Ett exempel:

- Med oppositionens energipolitik får vi ransonera el, mångdubbla elpriserna och vänja oss vid att frysa. Det finns risk redan idag för elbrist pga. kylan. 
[...]
- ... Nej, om vänstertrojkan får råda blir det elbrist, skyhöga elpriser, import av rysk fossilgasbaserad el eller finsk kärnkraftsel, och sist men inte minst, nedlagd elintensiv basindustri och färre jobb i Sverige.

Orsaken till detta är att två av oppositionspartierna (som friherre Hamilton benämner med sin lika smickrande som missvisande favoritfras, "vänstertrojkan") anser att kärnkraften på sikt bör avskaffas. Visserligen kan man ha olika åsikter om det kloka i att avskaffa kärnkraften innan det finns gångbara alternativ, speciellt om det leder till ett ökat användande av fossila bränslen och ett geopolitiskt beroende av bl a Ryssland. Men sättet som Carl B Hamilton försöker föra debatten på röner honom inte direkt intellektuell heder.

Alliansfritt Sverige konstaterar att Hamilton läser oppositionens program som fan läser bibeln. Ingen har exempelvis hävdat att kärnkraften ska stängas av i morgon eller införa ett system med elransonering. Men det är såklart alltid lättare att angripa en politisk motståndare om man själv hittar på vad de säger.

Samtidigt pekar Hamilton själv på att elförsörjningen redan idag är bristfällig, bl a med skenande priser som följd. Fast det kan ju logiskt sett inte bero på den energipolitik som oppositionen kanske kommer föra efter valet i september. Om det finns en reell elkris, vilket juryn är ute och överlägger om än, så måste den i så fall vara orsakad av den faktiska energipolitik som förs idag av den borgerliga koalitionen. Och den politiken går ut på att, såväl inom energisektorn som annorstädes, driva en benhård avreglering, och det på en marknad med oligopolstruktur och naturliga monopol i distributionen. Det är i sin tur en mirakelkur för att gynna storproducenterna till nackdel för konsumenterna. En konsekvens, som bl a Knapsu diskuterar, är att det öppnar för marknadsmanipulation. Det är inte självklart att producenter som dominerar sin marknad och kan sätta det pris de vill, tjänar på att producera maximalt med energi, utifall de kan få mer betalt genom att sälja mindre. Så att om det är något som skapar elransonering, är det de av de borgerliga så omhuldade marknadskrafterna.   

När man läser Hamiltons inlägg i eldebatten önskar man att ljuset verkligen släcks på Folkpartiets riksdagskansli till hösten. Inte då för att elen ransonerats, för det kommer inte att hända, utan därför att energin tagit slut i den nyliberala politiska rörelsen.