Centerpartist kollapsar intellektuellt, igen*

I ett klipp på Youtube, som ett led i sin riksdagskampanj, gör pressekreteraren på Centerpartiets riksdagskansli Jonas Pettersson en uppvisning i klassförakt och farlig halvbildning, som får en att både skämmas över att tillhöra medelklassen och att ha gått på universitetet. Man borde kanske bli arg, men det går inte. Den enda känsla som klippet framkallar mellan skrattparoxysmerna är ömkan.

Vad är det då Pettersson försöker säga? Sittande i en förtroendefull miljö (d v s i kostym i ett bibliotek) börjar han med att med bästa dagisfrökenröst förklara vad pro-duk-ti-vi-tet är. När hela publiken, ned till minsta underåriga MUF-are direkt från en av förbundets illegala spritfester, förstår att produktivitetsutveckling är välståndsskapande, men att det finns många branscher som osolidariskt nog inte har en bra sådan, övergår Pettersson sedan till sitt "reportage".

Med en skakig handkamera har Jonas Pettersson "en vanlig dag i januari" filmat byggarbetsplatser i centrala Uppsala för att visa hur bygg- och anläggningssektorn präglas av bristande produktivitet. Inför hans avslöjande kamera fångas idel övergivna byggarbetsplatser eller sådana som går på sparlåga. Petterssons förklaring till sakernas tillstånd är att fackets "protektionism" gynnar de egna, vilket tydligen ger byggarbetarna betalt för att lata sig, röka cigarretter, dricka kaffe och allmänt obstruera tillväxten. Huruvida det flera gånger påpekade problemet med just kaffet och cigarretterna handlar om omtanke om folkhälsan, eller en upprördhet från Petterssons sida över att arbetarna har råd med sådana lyxprodukter står dock inte helt klart (om det är det sistnämnda behöver dock han inte oroa sig. Koffein- och nikotinbruket bland de arbetande klasserna växte fram under industrialiseringen som ett sätt att orka med att arbeta hårt under långa arbetsdagar, trots ett bristande näringsintag, och är således produktivitetsdrivande).Upprört konstaterar Jonas Pettersson att det inom byggindustrin tydligen inte är några problem att röka. fika eller tala i telefon - "det är bara att låta motorn vara på". Varför detta illustreras av en maskin som håller på att skrapa vägarna fri från snö, och alltså inte annat än högst indirekt bidrar till byggindustrins produktivitet, framgår inte riktigt (inte heller hur Pettersson kan veta att telefonsamtalet inte var jobbrelaterat).

Därefter hänvisar Pettersson, återigen föredömligt förskolepedagogiskt, till en pro-fes-sor i bygg-forsk-ning på Chalm-ers som förklarat slöseriet och den bristande produktiviteten inom byggsektorn. En tiondel av byggarbetarnas arbetstid går, enligt den skickligt filmillustrerade tolkningen av forskningen, åt till att "virra omkring" och inte göra någonting produktivt, förmodligen som ett utslag av illvilja eller inkompetens från de slemma arbetarna. Med hänvisning till byggforskarna menar Pettersson att man skulle kunna vinna miljarder till samhällsekonomin, bara slöseriet och ineffektiviteten i byggsektorn minskade.** Lösningen är hårdare konkurrens, där riksdagskandidat Pettersson dyrt och heligt lovar att det ska bli lättare att utländska företag ska kunna komma in och öka konkurrensen i byggsektorn.

Alldeles bortsett från att Jonas Pettersson inte tar hänsyn till att vädret i Uppsala, som tydligt syns på bilderna, varit ovanligt kallt i januari, vilket i sin tur kan förklara en del inaktivitet på byggena, är hans argumentation mer än en en smula svajig. Tre gånger hänvisar han till byggforskare på Chalmers, vilket förmodligen är baserat på denna rapport, som är sammanfattad här. Visserligen talar författarna om den låga produktivitetstillväxten, slöseriet i sektorn och bristande konkurrens, i likhet med en annan rapport på samma ämne från Statskontoret. Fast utifrån forskningen är det svårt att komma till slutsatsen att den dåliga produktivitetsutvecklingen i byggsektorn beror på att den svenska arbetarstammen förflackats efter att ha utsatts för bolsjevikidéer, varefter de stjäl profiten från de stackars arbetsgivarna för att kunna ligga på sofflocket och lyxkonsumera. Snarare ligger de stora orsakerna i sådant som ledningsproblem, bristande kompetensutveckling, dåliga helhetslösningar på projekten, kartellbildningar i producentleden och svartarbete. I Chalmersrapporten nämns överhuvudtaget inte de fackföreningar som Pettersson gör så stor sak av. Men detta varken passar in i Petterssons klaustrofobiskt nyliberala världsbild, eller går att filma när man leker Janne Josefsson på en promenad längs med Kungsgatan i Uppsala.

Alliansfritt Sverige menar att, som Jonas Pettersson gör, utmåla arbetare som lata och att utlova att man ska krossa facket knappast är någon bra start ens på en centerpartistisk valkampanj. Jag är inte helt säker på att de har rätt i det - vare sig produktivitets- eller konkurrensutvecklingen i Centerns ledande skikt är direkt mördande, och det är bara  KD av regeringspartierna som måste låtsas värna verklighetens folk. Men å andra sidan är frågan akademisk då partiet först ska ta sig in i Riksdagen, vilket kan bli nog så svårt även utan utländsk konkurrens. 


* Jag har visserligen i en kommentar till Jonas Petterssons kommentar till ett tidigare inlägg, bett om ursäkt för att bloggen tidigare kallat hans Newsmill-artikel för ett utslag av intellektuell kollaps. Men efter att ha sett hans makalösa Youtube-inlägg, samt att Pettersson själv använder samma rubriksättningsmetod mot både miljöpartister och centeravvikare, kan kanske konstateras att bedömningen nog faktiskt var rätt från början. 


** Jonas Pettersson behöver nog en ny miniräknare i födelsedagspresent. Forskarna ska enligt honom mena att det går att spara en tredjedel av kostnaderna i byggsektorn genom effektiviseringar, och eftersom samhällsbyggnadssektorn enligt Pettersson omfattar ca 10 % av BNP så finns det alltså "hundratals miljarder" att spara till bl a skattesänkningar på detta sätt.

Men Sveriges BNP 2008 var ca 3100 miljarder i löpande priser. 10 % av det är 310 miljarder, så att om man sparar 1/3 av det blir det exakt 100 miljarder. Å andra sidan är Petterssons räkneexempel enbart hypotetiskt. Vad hans så beramade forskare på Chalmers faktiskt säger är att det kanske på 15 års sikt skulle vara möjligt att ha som vision att sänka kostnaderna på vissa projekt med 25 %. Men att det snarare är ett mål att sikta mot, än något som går att praktiskt genomföra med bibehållen kvalitet, givet branschens struktur.