Men, kan man fråga sig, är det inte så att om man sänker skatterna för inkomsttagarna, tar man inte då samtidigt bort de resurser som krävs för att kunna betala den offentligt finansierade välfärden? Möjligen får de som får arbeta kvar mer i plånboken, men det tröstar ju varken personalen eller dagisbarnen, eftersom ett minskat skatteuttag gör att folk får sägas upp så att personaltätheten och kvaliteten minskar. På denna synnerligen motiverade fråga ges inget som helst svar i artikeln.
Fast om herrar Schlingfeldt nu faktiskt menade att lönerna i välfärdssektorn bör öka finns en hel del saker att ta hänsyn till, som t ex arbetsmarknadens parter, det kommunala självstyret och ekonomin, aktiebolagslagen mm, m m. Kanske är Johan Westerholm något på spåren i sin blogg - är det möjligen så att regeringen vill genomföra det välfärdsprogram som skisseras i debattartikeln genom en övergång till planekonomin? I så fall lär det ske under kuppartade former, eftersom Anders Borg och finansen tydligen inte är uppdaterad, utan fortsätter planera som om att Moderaternas politik fortfarande går ut på lönesänkningar.
Sedan kan det ju också vara så att Reinfeldt och Schlingmann faktiskt inte bryr sig ett jota om offentligt finansierad välfärd, utan föredrar privata lösningar á là Hägglund, Olofsson & Unsgaard, med hemmafruar och tjänstvilliga hushållsnära tjänster. I vilket fall som helst tror jag att de bådas debattinlägg motiverar ett tillägg i den den Svensk-Schlingmannska ordboken med posten:
Höjd lön sub. * Ofinansierad skattesänkning i syfte att fungera som valfläsk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar