Det borgerliga fuskbygget

Borgarna lyckades 2006 vinna valet på en politik som, förutom av faktoider och halvsanningar, mest bestod av klatschiga fraser. Eftersom vare sig deras politik eller ideologi blivit mer presentabel sedan dess, är Högerns huvudsysselsättning så här i starten på valrörelsen en jakt på nya invektiv mot de politiska motståndarna kombinerat med nyspråklig omskrivning av verkligheten. Senaste försöket är när Fredrik Reinfeldt försöker vifta undan oppositionens förslag om sjukförsäkringar som en "fusköverenskommelse".

Här är det en aning oklart vad den valpögde statsministern menar. Är det inte sant att det finns en överenskommelse? Antyder han kanske att oppositionen tänkt manipulera valresultatet, vilket verkar synnerligen onödigt? Eller är det månne så att Fredrik menar att det är fuskigt att kommunistmiljötomtesosseslöddret kan komma överens om något, när han själv inte kan få sina fyra partier att röra sig i styrfart åt något annat håll än avgrunden?

I vilket fall som helst är Reinfeldts illa genomförda försök att med ett lingvistiskt trick försöka avleda diskussionen från sin egen regerings katastrofalt förda sjukförsäkringspolitik, en god orsak att se på regeringens eget fuskande. Inte då med skatteinbetalningar, licensavgifter eller examina, utan hur de bedriver sin politik.

Som Ett öga rött utmärkt kommenterar, är det uppenbart att om Reinfeldt menar att det är "fusk" att inte komma med färdiga förslag, har han helt klart rätt. Å andra sidan leder en politik som spelas efter de reinfeldtska reglerna, med att skjuta från höften först, och fråga sedan, om alls, till kaos, att medborgarna kommer i kläm och pinsamma politiska reträtter. I sjukförsäkringsfrågan är det uppenbart. Hade man fuskat, och åtminstone lyssnat på remissisntanserna, hade man kunnat räkna ut konsekvenserna i förväg. Men det är som sagt var fusk.

Överhuvudtaget orsakar den reinfeldtska renlärigheten om att inte fuska med att utreda frågor innan man beslutar om dem kaos på flera andra områden, bl a skatterna och a-kassan, som Katrine Kielos påminner om i en Aftonbladet-ledare. Hon skickar visdomsorden till firma Reinfeldt och Borg från den kinesiske filosofen Lao Tzu om "att regera ett land är som att koka en liten fisk – ta det försiktigt". Med tanke på det elände som regeringen skapat under sin tid vid makten, till vilket ska läggas allt som de med förtvivlans hast kommer införa under en hektisk vårriksdag, är kanske följande fiskrelaterade lärdom från omvandlingen av Östeuropa lämpligare som en beskrivning av Sverige efter tre år av borgerlig regim: "det är lätt att göra fisksoppa av ett akvarium, men förtvivlat svårt att göra tvärtom".