Vår på spåren - i transportpolitiken råder fortsatt fimbulvinter

Minusgraderna och snöfallet börjar så sakteliga släppa sitt grepp över den minnesvärda vintern 2010. Alla tecken i skyn tyder dock på att regeringens transportpolitik fortfarande präglas av en nyliberal Kung Bore.

Från en rad håll har det påpekats att spårsystemets bristande förmåga att hantera påfrestningar beror på regeringens låt gå-politik till såväl underhåll som politisk styrning av infrastrukturen. SEKO menade att problemen beror på att staten "leker marknad med järnvägen" och att ansvar för systemet måste regleras mer, i stället för att utsättas för "tokkonkurrens". Avregleringen leder till kortsiktighet och fragmentisering, medan långsiktigheten kommer på skam.

Även från forskarhåll är kritiken mot regeringens passivitet stark. IVA presenterat en slutrapport om den långsiktiga nationella järnvägsutvecklingen, som en del i projektet "Det långsiktiga spåret". Det intressanta med rapporten är att man visserligen bejakar regeringens linje om ökad konkurrens, samtidigt som man pekar på behovet av ökat politiskt ansvarstagande. I slutrapporten, vilket upprepas i en debattartikel i Upsala Nya Tidning, betonas nödvändigheten av politisk styrning och samordning i järnvägen, just därför att sektorn är avreglerad. Avregleringen kräver mer av aktiv politik, inte mindre, eftersom ingen aktör längre har ett systemansvar, som SJ hade innan 1988. Kort sagt är det en uppmaning att ta ansvar och sluta spela Svarte Petter med järnvägen. För vem ska annars fatta de långsiktiga besluten om utbyggnad och upprustning av järnvägssystemet? Tågkaoset, menar statsvetarprofessorn Marie Demker i Svenska Dagbladet, är i slutändan bara statens fel.

Frågan har även fått en politisk bäring. Trafikutskottets ordförande Lena Hallengren skriver i ett debattinlägg på Svenska Dagbladet att det är dags att stoppa avregleringen. Behovet av samordning i infrastrukturen, nödvändigheten att se helheten i transportsystemet, säkrandet av den regionala trafiken, effektiviteten i användningen av skattemedel, samt klimatmålen, talar alla för att det är dags för politisk handling, och komma bort från regeringens ideologiska förblindning. Hallengren konstaterar, som tidigare denna blogg, att alla avregleringsexperiment som genomförts slutat på samma sätt. Privatiseringarna av järnvägarna i Storbritannien, Nya Zeeland och Estland, har samtliga slutat med praktfiaskon och återreglering.

Regeringens illustra ansvariga infrastrukturminister Åsa Torstensson visar dock med önskvärd tydlighet att hon ingenting lärt och ingenting förstått, utan häver i SVT:s Rapport (1.13 in i inslaget nedan) i stället robotaktigt ur sig det eviga regeringsmantrat "[Med ökad] Konkurrens här, liksom på andra områden, har man möjlighet att få ut mer underhåll eller mer spår för varje insatt skattekrona" .