Spådom i kärnkraftsump

Fasaden av regeringsduglighet krackelerar allt mer för regeringen. Det borgerliga regerandet präglas av sifferfusk, hafs, slafs och ett evigt bråk med utförande myndigheter. Dessutom börjar de trogna voteringsslavarna i Riksdagen krångla och inte automatiskt rösta som husbonn vill. Regeringen, med möjligt undantag för Carl Bildts ego, kan väl överleva en förlorad votering om folkmordet som ottomanska riket utförde under Första världskriget. Fast förlorar regeringen den energipolitiska omröstningen som möjliggör nybyggnad av kärnkraft, är nog både "Alliansen" och de redan minimala chanserna till borgerlig seger i höst dödsdömda.

Bakgrunden är som följer. Regeringen är stressad då propositionen om energipolitiken måste presenteras till Riksdagen senast på tisdag om beslut ska kunna fattas innan valet. Propositionen innehåller ett upphävande av förbudet att bygga ny kärnkraft, samt öppnar upp för att tio nya reaktorer ska kunna byggas för att ersätta de tio som just nu är i drift. I praktiken innebär detta en satsning på kärnkraften, eftersom de nya reaktorerna kommer att ha större effekt än de gamla. Detta gör frågan problematisk för Centern, i och med att partiets traditionella kärnkraftsmotstånd därmed skulle skickas på slutförvaring.

Omröstningen i juni kan bli en rysare, eftersom det inte är självklart att regeringens majoritet på fyra ledamöter håller. Två ledamöter, har redan aviserat att de kommer att rösta nej, Solveig Ternström (C) och Eva Selin Lindgren (C), vilka båda belönats med att placeras utanför valbar plats till Riksdagen i valet 2010. Selin Lindgrens nej är särskilt intressant, eftersom hon är fysikprofessor från Chalmers, och utifrån det tydligt lyfter fram de olösta säkerhetsfrågorna kring en utbyggnad av kärnkraften.

Även om Ternström och Selin Lindgren inte viker sig för det hårda partiinterna trycket och röstar nej, kommer det inte att räcka. Regeringen har fortfarande majoritet, precis som Maud Olofsson lovat koalitionskamraterna.

Men en Centerledamot har inte bestämt sig, Sven Bergström, från Gävleborg. Bergström är en veteran, med 14 år i riksdagen, och tillika en gammal kärnkraftsmotståndare. Bergström har inte aviserat om hur han tänker rösta, även om trycket på honom från partiledningen måste vara mycket hårt. Någon vägledning till hur Bergström tänker agera kommer möjligen i en intervju i Dagens Nyheter där han både uttrycker besvikelse över att regeringen svikit vallöften om kärnkraften och säger:

Jag känner stark lojalitet med mina väljare i min valkrets Gävleborg, under alla år har de röstat och trott starkt på mig och där är opinionen helt klart emot – där vill man inte se några som helst ventiler som öppnar upp för ny kärnkraft.

Eftersom jag antar att läsarna inte gått i den Björklundska kadaverdisciplinskolan, och därför lärt sig användbara saker som att tänka självständigt, har alla redan räknat ut att ytterligare en röst krävs för att fälla regeringens förslag. Och den finns i den politiske vilden, tillika f d moderaten Göran Thingwall, som deklarerat att han tänker rösta nej. Inte för att han är emot förslaget som sådant, utan för att han inte fått gehör för sin hjärtefråga om privatläkarnas villkor. Thingwall var med om att fälla regeringen om folkmordet på armenier, och har deklarerat att han tänker göra det igen i denna fråga förutsatt att inte regeringen ändrar sig.

Kommer regeringens linje att fällas? Nej knappast. Centerpartiet arbetar hårt med att försöka göra så att helomvändningen framstår som någonting annat (vilket det förvirrade pressmeddelandet från Karin Nilsson (C) är ett exempel på). Jag har svårt att se att Sven Bergström röstar nej, även om det inte är omöjligt. Visserligen lämnar han riksdagen i höst, men är fortsatt aktiv i kommunalpolitiken i Hudiksvall. Dessutom är partilojaliteten väldigt stark i den gamla kadern av centerpartister. Fast visst, får han tydligt stöd av centerväljarna och opinionen är det inte omöjligt. Eller så läggs hans röst ned, så att regeringen ändå vinner, och samvetet bara belastas lite grann. Skulle Bergström faktiskt bli en säker nej-röst, kommer regeringen däremot med all säkerhet ge sig för Göran Thingwalls bluff, och ge honom de efterfrågade privatläkarreformerna. Det, ett ökat politikerförakt och en underminering av den parlamentariska demokratin, är ett billigt pris för att regeringen ska få som den vill.

En sak är dock säker. Regeringen kommer inte under några som helst omständigheter fatta det enda rimliga beslutet - nämligen att säkra en för landet gynnsam och långsiktigt stabil energipolitik, genom att förhandla fram en blocköverskridande lösning som kan beslutas om efter valet.