It's a (C)unning plan, my lord

De inre konvulsionerna inom Centerpartiet, sedan partiet i en klassisk centermanöver både kohandlat och dagtingat med sin övertygelse och övergett sitt kärnkraftsmotstånd, tar sig allt bisarrare uttryck. Riksdagsledamoten Karin Lindberg (C), går i ett pressmeddelande, och på sin blogg, ut och hävdar att omsvängningen från Centern bara är skenbar, eftersom det ändå inte går att bygga ny kärnkraft. I pressmeddelandet sägs:

I andra vågskålen låg kärnkraften. Men även här påverkade Centerpartiet överenskommelsen till att omfatta rigorösa miljöprövningskrav och ekonomiska åtaganden i form av krav på självfinansiering och totalt säkerhetsansvar.

I det fall en byggnation ska bli av ska det ske helt utan statliga pengar. Inga pengar varken direkt eller indirekt. Bolaget måste dessutom avsätta 12 miljarder i en fond för omedelbara åtgärder vid en olyckshändelse och utöver det återstår ett obegränsat ekonomiskt ansvar.
Professor Stephen Thomas bekräftade det vi i Centerpartiet utgick ifrån då vi kompromissade fram en energiöverenskommelse inom Alliansen. Det kommer att bli mycket svårt att räkna hem investeringen för ett nyproducerat kärnkraftverk.

 Som Alliansfritt Sverige poängterar, så ser det ut som att Karin Nilsson avslöjar vad som redan nu kan kvalificera som decenniets största politiska kupp. Centerpartiet har alltså  gått med på en kompromiss om kärnkraften, väl medveten om att några nya reaktorer inte kommer att byggas. Alltså har man heller inte svikit sina kärnväljare (skämtet avsiktligt).

Precis som Röda Berget, kan man undra vad konsekvenserna av detta blir såväl partiinternt som inom regeringskoalitionen. Frågorna är många; är resten av borgerligheten så lättlurade som Karin Nilsson antyder; är den kärnkraftskramande delen av Centerpartiet så lättlurade som Karin Nilsson antyder; och kommer Maud Olofsson ha en kniv i handen när hon ger sin riksdagsledamot från Kronoberg en vänskaplig dunk i ryggen nästa gång, eller inte? En sak är dock säker - Lützenndimman kring vad Centerpartiet egentligen tycker i kärnkraftsfrågan är definitivt inte på väg att lätta.
 
Det enda man kan glädjas åt i den här sorglustiga historien är att Karin Nilsson säger sig ha kommit till insikt till kärnkraftens ekonomiska omöjlighet efter att ha lyssnat på ett föredrag av den brittiska professorn Stephen Thomas  häromdagen. Det är aldrig fel, och tillika mer än en smula sällsynt numer, att regeringspartierna lyssnar på någon utan partibok i samband med sitt beslutsfattande. Fast å andra sidan, om det nu var så upplysande med professor Thomas föredrag, vill man inte veta vilket beslutsunderlag Centerstämman hade när den beslutade om en omsvängning av partiets energipolitik från första början - en råkopia på Federleys nya bok månne?