Oppositionen växlar rätt

Oppositionen har nu, lagom till starten på valrörelsen i årets Almedals-jippo, börjat komma med vettiga utspel. I en osedvanligt klarspråkig debattartikel i Dagens Nyheter, där man dessutom har med en i sammanhanget så ovanlig figur som en företrädare företrädare för ett LO-fack som får kommentera annat än Wanjas senaste eskapader, lovar S, V och MP att de vid ett maktövertagande river upp regeringens avreglering av järnvägen.

I artikeln poängterar skribenterna Lena Hallenberg (S), Lars Ohly (V), Karin Svensson Smith (MP) samt Jan Rudén (SEKO) att regeringen gör svensk järnvägspolitik till en experimentverkstad. Utredningen som ligger till grund för reformen är ett rent beställningsarbete för att motivera en marknadsliberal reform utan annat än ideologiska hänsyn. Regeringen ignorerar kopplingen mellan trängsel på spåren, eftersatta investeringar och den av det medföljande omöjligheten att skapa konkurrerande trafik. Det regeringen gör, konstaterar skribenterna, är att skapa ett oligopol, som endast gagnar de privata företagen medan både passagerarna, samhällskeonomin och miljön får stå efter. Järnvägen, slår de fast, är en genuint statlig verksamhet och för viktig att lekas bort av en oansvarig regering. Tyvärr utlovar inte oppositionen ett förstatligande av Arlanda-banan, genom att utnyttja statens inlösensrätt på banan, vilket skulle kunna komma till rätta med utsläppsproblematiken på transporterna till och från Arlanda flygplats eftersom kostnaderna för resenärerna att välja tåget skulle minska betänkligt.

De fyra framhåller det mest privatiserade järnvägssystemet, det brittiska, som ett avskräckande exempel. Hur rätt de har, samt en insikt om hur ett framtida svenskt järnvägshelvete kan komma att se ut, poängteras i en annan dagsaktuell nyhet; att den privata operatören på en av Storbritanniens stamlinjer (London - Edinburgh) inte har råd att uppfylla villlkoren i avtalet och att banan återförstatligas. Vad som har hänt är att den privata operatören National Express gjorde ett skambud när de köpte trafikrättigheterna, och nu inte har råd att betala avgifterna till staten, så att rättigheten återgår till staten. (Att det var ett skambud framgår av att företaget för att gå runt hade behövt en ökning av intäkterna med 10 % per år under de 7 år kontraktet löpte - lycka till med det i kristider).

Den brittiska staten har nu väldigt få val och inga egentliga maktmedel. Eftersom man har avvecklat alla offentligt drivna järnvägsoperatörer, är de enda alternativen att antingen få in en annan privat operatör eller låta trafiken på banan upphöra. Eftersom det sista alternativet är politiskt omöjligt, måste man göra en ny upphandling, där staten förmodligen, givet kristiden och det akuta läget, har en otroligt dålig förhandlingssits. För att göra saken än värre hävdar bolaget National Express att de ändå kan behålla de två andra, synnerligen lukrativa, pendlarlinjer som de äger (främst p g a bolagsjuridiska teknikaliteter). Således har man, som vanligt i avregleringar, privatiserat vinsten och socialiserat risker och förluster.

Inte utan viss stolthet noteras oppositionen ansluter till bloggens linje i denna fråga. Den minnesgode kommer ihåg att denna blogg spytt galla över regeringens vansinnesreform med avreglering av järnvägstrafiken vid ett par tidigare tillfällen. Men eftersom vi är för fri spridning av idéer, tänker inte bloggen göra en ipred-koll för att se om det är en ip-adress på Sveavägen 68 som varit inne och läst för att fylla på det annars så tomma socialdemokratiska idékontot.