Då Beatrice Ask rör sig, står Lagrådet stilla

Alla som oroat sig över  att integriteten här i landet är allt för starkt skyddad, samt för Johan Pehrsons (FP) blodtryck, kan andas ut. Justitieminister Beatrice Ask (M) har beslutat sig för att högaktligen ignorera Lagrådets starka invändningar mot förslaget om att kunna drogtesta barn under 15 år utan föräldrarnas medtycke, vilket tidigare kommenterats här i bloggen.

Att regeringen snarast använder Lagrådet som smakråd är egentligen ingen nyhet (för så gör i ärlighetens namn de flesta regeringar när propositionshetsen är som värst i slutet av mandatperioderna). Fast det är inte den konstitutionella aspekten som är den intressanta. Istället är det sättet som Beatrice Ask argumenterar på när hon intervjuas i diverse medier. Och då menar jag inte det argumentum ad hominem som hon använder när hon säger att "Alla dömda man träffar säger 'varför var det ingen som reagerade tidigare'"?

Nej, det problematiska är snarast den fortsatta totala likgiltighet som präglar politiken i integritetsfrågor, där mönstret består från Ipred- och FRA-lagstiftningen. Du som vanlig medborgare/borgerlig väljare med rent mjöl i påsen ska inte oroa dig över att den represssiva makten ökar, eftersom meningen är att att stävja buset, som du väl ändå inte tillhör, eller? Att t o m Lagrådet hänvisar till att drogtester bevisligen missbrukas av ordningsmakten, och att riskerna för det ökar när personen i fråga inte är straffmyndig struntar Ask i. Det viktiga är att samhället markerar att man "inte accepterar vad som helst".  Med en klockren Schlingmannsk språkvändning, menar justitieministern även att drogtester på icke-straffmyndiga är ett sätt att inte sänka straffmyndighetsåldern.

Den borgerliga rättspolitiken visar sig återigen bestå av en kombination av övertro på hårdare tag, ökad repression, inskränkning av den personliga integriteten samt en användning av lagstiftningen som signalsystem snarare än ett medel för rättsystemet att motverka brott. Intressanta diskussioner om konsekvensen, samt avsaknaden av konsekvenser, av denna politik, finns bloggat av Lars-Erick och Jakob Heidbrink.

Ett första steg mot avskaffandet av batongliberalismen är att rösta bort de borgerliga i september. Sedan börjar det verkligt svåra arbetet för de rödgröna - att skapa en alternativ, human och effektiv rätts- och kriminalvårdspolitik, som inte präglas av populism i vare sig Ask eller Bodström-tappning.