Sökes: Sopkunnig piga. Finnes: Centerpartiets dörr

Ola Larsmo lyfte i Dagens Nyheter försynt frågan om Centerpartiets bruna förflutna. Han, hänvisade bland annat till ett blogginlägg där den "poltiskt sakkunninge" [hon titulerar sig faktiskt så på sin blogg] åt Maud Olofsson på Näringsdepartementet, Catrin Mattsson, gjorde en koppling mellan Berlinmurens fall och att man måste rösta på de borgerliga för att Lars Ohly varit kommunist. Enligt Larsmo kanske tonläget från Mattsson var lite högt, och Centerns kampanj "Stopp för röd gubbe i politiken" en aning övermaga, med tanke på att partiet aldrig gjort upp med sin egen historia.

Larsmos inlägg har gett upphov till flera intressanta debatter. Jonas Sjöstedt visar t ex i sin blogg under rubriken "Att tvätta en neger vit" hur Bondeförbundet under Andra världskriget var väldigt kvicka att, i linje med tyska önskemål, yrka på partiförbund mot kommunisterna.

Även Catrin Mattson har nu kommit med en replik till Larsmo i sin blogg. Argumentationen präglas av en synnerligen selektiv användning av guilt by assication. Hon skriver:

Att Larsmo väljer att blanda ihop olämpliga uttalande från några Bondeförbundare på 1930-talet med kommunistiska uttalanden från 2000-talet känns lite förhastat. De personer som uttalade sig olämpligt för 70 – 80 år sedan finns inte kvar, och åsikterna har inte fått fäste i Centerpartiet, vilket även Larsmo konstaterar. Detta ska då ställas mot att vänsterledaren Lars Ohly bara för några år sedan kallade sig för kommunist, och säger sig alltjämt vara trogen sina gamla ideal. Det är en realitet som svenska folket bör förhålla sig till vid nästa val, då Ohly, påhejad av S och MP, aspirerar på en ministerpost vid ett eventuellt maktskifte. Sedan har vi även riksdagsledamoten Kalle Larsson (V) som öppet kallar sig för kommunist och nu sitter med i den arbetsgrupp som ska utforma den storstadspolitik som S, MP och V enas om att gå till val på.
...
Politik bygger på ideologier, och ideologier får konsekvenser för människor. Konsekvenserna av kommunismen är tydliga, vilket inte minst våra grannar som råkade bo på fel sida om järnridån, vars mänskliga fri- och rättigheter kränktes dagligen, kan vittna om. Detta är även en åsikt som delas av flera socialdemokrater.

Ovanstående tyder på att Mattsson har ett kulturellt intresse, då hon verkar ha besökt Forum för levande historias utställningar, eftersom också hon har förtvivlat svårt att skilja kommunism från kommunism. Det finns i hennes värld en variant av kommunismen, och det är den totalitära. Demokratisk socialism, eurokommunism eller för den delen vår egen hemvävda Norrbottenskommunism har hon inte hört talas om eller ignorerar. Och ett parti som en gång innehållit kommunister av den gamla stammen är dessutom för evigt fördömt. Ett parti som haft fascisttendenser, får däremot både syndernas och Mattssons förlåtelse.

Mattsson hävdar vidare att:

Larsmo verkar i sin analys missat att detta rör vår nutid, inte enbart historien. Att vi bör lära av historien, för att misstag inte ska få chans att upprepas var min poäng med ovan nämnda inlägg.

Jag trodde i min enfald att Larsmos avsikt faktiskt var att Centerpartiet skulle lära av historien, vilket man varit manifest ovilliga att göra. Trots upprepade löften har det aldrig kommit någon vitbok från dem. Mattsson hävdar att man tillsatt en oberoende forskare att se på frågorna, men fan tro't.

Dock ska Catrin Mattsson ha eloge för en sak. Centerpartiets paradgren från Gunnar Hedlunds dagar till Maud Olofsson med sitt Vattenfel, har varit att vela. I sin replik har Mattsson tvärtom en fullständigt konsekvent linje genom hela argumentationen. Det mesta handlar om att saker och ting går att skylla på:

... Pär Nuder (S) ...
... dåvarande socialdemokrater ...
... ledande socialdemokrater som Göran Persson (S) ...