tisdag 24 november 2009

Folkpartiet - från socialliberalt till fiskalrabiat

Folkpartiet hade partidagar i helgen och fortsatte taktfast marschen högerut. Socialliberalismen har rensats ur partiet i drontliknande takt, och ersatts av en vulgärliberal batong- och tvångsliberalism. Av värnandet av välfärdssamhället ryms längre intet när den nyliberala ekonomiska ortodoxin tar all plats i såväl retorik som politik. Förebilden är klar. Kan ett högerliberalt parti som Venstre bli regeringsbärande parti i Danmark, om än med stöd av Dansk Folkeparti, så kan Folkpartiet bli det i Sverige, om man släpper den socialliberala barlasten.

Hur kunde det gå så här? Var inte Folkpartiet en gång ett parti som bestod av grundskolelärare, socionomer och andra lika välutbildade som välmenande personer, som såg betydelsen av att alla ska ha samma möjligheter i livet trots olika förutsättningar? Nu är partiet tvärtom så långt till höger att Moderaterna tenderar att bli det parti som rödgröna blocköverskridande väljare byter till.

Visserligen gör de svenska partiernas små medlemstal att de löper en risk att ge marginella grupper i partiets utkant stort inflytande (hur kan man t ex annars förklara fenomen som Stureplanscentern?), men jag har ändå tyckt att det varit något underligt med Folkpartiets snabba ideologiska omvandling. Sedan såg jag referatet i Dagens Nyheter av Jan Björklunds tal på landsmötet och tror att jag möjligen kommit en alternativ förklaring på spåren, vilken får Maud Olofssons nepotismhärva i vindkraften att framstå som en mild västanbris (avsiktligt skämt).

I talet önskar den gode majoren utbyggd kärnkraft; han dundrar mot den ondsinta intellektuella vänsterns kulturhegemoni; han ljuger om arbetsrätten; men framför allt kräver han sänkta skatter, sänkta skatter, sänkta skatter, sänkta skatter samt sänkta skatter. Det hela låter väldigt, väldigt bekant. Har månne Folkpartiet återfallit i sina brottsliga tendenser, och hackat det moderata partikansliet för att stjäla deras valstrategi för valet 2002? Eller är det Per Schlingmann som planterat en gammal bunkergängsmoderat som mullvad i Folkpartiets partiledning, i syfte att säkra moderat dominans bland de borgerliga för överskådlig framtid? Har någon överhuvudtaget sett Jan Björklund och Bo Lundgren på samma bild? Vart är Janne Josefsson när han behövs?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar