Ekis Ekman lyfter fram flera tecken på att Venezuela utvecklas i en ny spännande riktning, med sex timmars arbetsdag, arbetarstyrda företag och ett försök till nya former av direktdemokrati. Problemet är att det från vår horisont är svårt att bedöma den reella betydelsen av detta, eftersom svenska medier väljer att inte rapportera om de frågorna.
I svenska medier är det i stället vanligare att Venezuela presenteras som en diktatur i vardande, enväldigt styrd av Hugo Chavez, som ömsom skildras som en maktgalen caudillo, ömsom som en latinsk pajas. Ett av flera exempel Ekis Ekman lyfter fram är rapporteringen om uppmaningen att spara energi genom att minska på duschandet. Det presenterades som att:
Venezuelas president Chavez ”har utfärdat en order till sina undersåtar: Sluta sjunga i duschen!” (DN 23/10) För ”venezolanerna är det snart slut på de ljuva tonerna”, stod det varnande, och man föreställde sig poliser som rusade in i duschen och skrek: Sjung inte, i lagens namn!Jag är på intet sätt en expert på vare sig Venezuela eller Latinamerika i stort. Dock ter sig den vinklingen ungefär lika rättvisande som att ta landstingspolitikernas i Uppsala län beslut att ge sig själva förtur till svininfluensavaccinet, samtidigt som barnfamiljer och pensionärer förgäves får stå i kilometerlånga Sovjetliknande vaccinköer i snålregn och avgaser, till intäkt för att Sverige håller på att omvandlas till en bananmonarki styrd av en liberal nomenklatura. Duschdekretet verkar inte konstigare än uppmaningar till allmänheten från svenska myndigheter om att på allehanda uppfinningsrika sätt spara energi, t ex genom att inte bada badkar.
Svenska medier, t o m public service-radio, tråkigt nog, har även en tendens att presentera Venezuela som ett land med hotad yttrandefrihet. Det rimmar illa med att både Ekis Ekman och bl a Lokes och Frasses bloggar, rapporterar om att medieklimatet tvärtom präglas av starkt partiska, och delvis hatiska, högermedier med monopolställning på marknaden. Eftersom nyheterna som sipprar ned till svenska mediekonsumenter inte sällan kommer från de dominerande anti-Chavez-medierna, blir konsekvensen att svenska medier tar ställning för ena sidan i landets politiska maktkamp. Det gör det inte bara omöjligt att bedöma om det skett reella framsteg i Venezuela de senaste åren. Dessutom ger det röst åt den lilla, men ack så upprörda, maktelit, vars ställning utmanas av Chavez och som har allt att förlora på en varaktig ekonomisk och social omvandling av landet.
Slutligen kan jag inte, i likhet med flera andra kommentatorer låta bli att undra hur det kommer sig att just DN tar in denna artikel. Har redaktionen ockuperats av autonoma grupper? Har tidingens redigering hackats i protest mot Ipred och FRA? Eller har den misslyckade vaccinationskampanjen i Stockholms län slagit ut korrekturläsarna i svininfluensa? Oavsett svaret förtjänar utvecklingen i Venezuela en mer heltäckande rapportering än vad som nu sker. Hugo Chavez är inget helgon, och den samhällsmodell som man försöker skapa är spännande men saknar knappast fläckar. Dock är det knappast för mycket begärt att vi här i Sverige själva ska kunna bilda oss en uppfattning om sakernas tillstånd, utan att behöva förlita oss på importerad venezolansk inrikespolitisk propaganda utklätt till nyheter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar