Slut på historiens slut

Givet att det nu är tjugo år sedan historiens slut och kapitalismens Endsieg är det extra intressant att ägna några minuter åt resultaten från den internationella opinionsundersökning som BBC släppte för någon vecka sedan. Undersökningen har tillfrågat strax över 29 000 människor i 27 länder om deras förtroende för kapitalismen som ekonomiskt system och hur de värderar Sovjetunionens fall.

Undersökningens resultat är riktig mysläsning. Av de tillfrågade är det nämligen bara 11% som anser att den oreglerade kapitalismen fungerar väl, medan hela 23% vill ersätta den med ett annat ekonomiskt system. Majoriteten, 51%, anser att marknadskapitalismen har problem som kan lösas med regleringar och reformer. Hela 67% vill att staten ska fördela rikedomar mer jämnt, 56% att staten ska reglera företag mer och 47% anser att staten borde äga eller direkt kontrollera stora företag.

Självfallet finns stora skillnader mellan de olika länderna i undersökningen. I Frankrike anser exempelvis 43% av de tillfrågade att kapitalismen är bortom räddning och att ett nytt system behövs. I Tyskland är det endast 8% som tycker så. I USA anser 25% att den oreglerade kapitalismen fungerar väl, medan knappt någon delar den uppfattningen i grannlandet Mexiko (vilket inte är särskilt förvånande).

Nu kan det givetvis vara så att det är en dålig undersökning som är gjord för att väcka sensation och ge BBC extra intäkter för nyhetsförsäljning i samband med Berlinmursjubilerandet. Det är också så att de som i undersökningen förkastat kapitalismen eller krävt reformer inte angett vad de vill ha för sorts förändringar. Men faktum kvarstår. Väldigt många människor anser att kapitalismen har stora brister. Vad som är förvånande med den här undersökningen är inte dess resultat (det hade gissningsvis sett ungefär likadant ut i Sverige), utan snarare att den visar vilket glapp som finns mellan vanliga människors åsikter och det kompakta marknadsliberala konsensus som råder över politiken i samhället, såväl i Sverige som internationellt.

Det finns med andra ord utrymme för antikapitalistisk politik, oavsett om den står på röda eller gröna ben. Problemet är således inte någon brist på stöd för radikal politik bland befolkningen, utan politikernas ovilja att våga släppa den marknadsliberala dogmsargen.

För att citera en skäggig herre: "Inget folk kommer att finna sig i att dess produktion ledes av truster med deras ohöljda utsugning av hela samhället till förmån för ett litet band av kupongklippare"

Just så. Det tror inte jag heller.