Kyrkkaffet i vrångstrupen

Sabla Göran Hägglund att förstöra min fritid. Inte nog med att han är så lik Robert i Boxer-reklamen att man knappt kan se på tv av risk för att bli påmind om borgarregeringens existens. Dessutom ska han nu under buller och bång ut på en "köksbordsturné" för att träffa "verklighetens folk". Bland annat för att få input till kristdemokraternas valmanifest 2010. Eftersom det finns rätt mycket jag skulle vilja ha in (och bort) från KD:s valmanifest, samtidigt som jag är ganska övertygad om att jag både är verklig och tillhör folket, har jag bunkrat upp med fikabröd och kaffe och tillbringar min lediga tid med att vänta på att Göran ska ringa på dörren.

Gårdagen var dock en besvikelse. Ringklockan var tyst, kaffet kallnade i termosen, och vetelängden börjar bli lite torr i sin plastpåse. Den stora dagen verkade inte komma.

Möjligen är jag en smula naiv. Den verklighet som Hägglund mötte verkar underligt lik hans egna värderingar, vilket syns i hans stabs blogg, som nogsamt dokumenterar partiledarens/ministerns nedstigande till undersåtarna. Den första familjen utnyttjade exempelvis vårdnadsbidraget, vilket inte på något sätt är speciellt representativt för vanliga familjer.

Om man tycker att avslappnade fikadiskussioner kan verka lite krystat med ett pressuppbåd och partiledarstab i släptåg, så är det ingenting mot det andra köksbordsbesöket. I en familj utanför Ulricehamn handlade samtalet om "hur man kan skapa sig mer tid med familjen och hur man kan vända arbetslöshet till något positivt." Jag hade velat se den diskussionen samma dag i Trollhättan med omnejd. Eller menar möjligen Hägglund att arbetslöshet är ett bra sätt att få mer tid till familjen? I så fall är han dåligt påläst, då regeringens arbetsmarknadspolitik tenderar att sysselsätta den arbetslöse med meningslöst pappersarbete, krångel med a-kassorna eller flytt från familjen till annan ort för att ta vilka jobb som helst.

Cyniska vänsterkommentarer, som t ex Katrine Kielos i Aftonbladet, misstror såklart Hägglunds goda uppsåt, och anför som bevis att man vinnlagt sig om att göra fikastunden synnerligen massmedial. Badlands hyena tror att det hela egentligen handlar om en etnografisk expedition, avsedd att omvandla vildarna till den kristet demokratiska nyliberala tron. Eftersom Hägglund bara verkar vilja besöka de redan omvända, verkar det emellertid inte riktigt troligt.

Andra, som Peter Andersson, ger i stället Hägglund en rad tips om saker som kan tas upp runt köksbordet, som vårdköer, utarmningen av skolan, den otillräckliga a-kassan och vad vårdnadsbidraget egentligen ska vara bra för. Jinge å sin sida, informerar Hägglund om att han inte behöver anstränga sig för att komma förbi hans hus, men om en Jimmie som skulle kunna bli en lämplig resekamrat.

Själv ska jag inte slänga fikabrödet och plocka bort finduken riktigt än. Jag ser att alla hans köksbordsbesök gjorts mitt på dagen så Göran Hägglund kanske inte vet att verklighetens folk i allmänhet är på arbetet hela dagen. Så jag tar nog ut en semesterdag i morgon för att tillbringa dagen i hemmets vrå - chansen att faktiskt få någon form av förklaring till vårdnadsbidragets existens är för bra för att försättas.