tisdag 17 augusti 2010

Folkpartiets obegripliga utbildningscred

Det är verkligen helt ofattbart hur Folkpartiet kan ha någon form av utbildningspolitisk trovärdighet. Nu tänker jag inte främst på de upprepade blamagerna på högskolans område, med lika hafsiga och slafsiga som ofinansierade reformer kring det mesta mellan studieavgifter, över antagning, till ny lärarutbildning (för om t o m den mörkblå pressen börjar tycka det är nog, då är det verkligt illa). Inte heller har jag partiets pinsamma Nobelprisfetischism (som  tyvärr alltför sällan problematiseras) i åtanke. Visserligen är major Björklunds detaljreglerande rotting- och dumstrutspräglade skolpolitik, där kunskap tros komma som en följd av mer betyg och elitism samt skamstraff för barn och föräldrar, tillsammans med en vulgärprivatisering av det offentliga skolväsendet, värd allt klander - men det är ändå inte det som är den främsta orsaken till att FP borde relegeras från allt vad utbildningspolitik heter.


Nej, det verkligt upprörande är att, trots sin läpparnas bekännelse till utbildningens välsignelser, så lär Folkpartiet Sveriges barn en felaktig version av alfabetet på sina valaffischer! Efter "f" kommer "g" kära folkpartister, vilket i förbigående är ett betyg som er undermåliga utbildningspolitik aldrig någonsin kommer att få.


[Här kan man dock invända att FP kanske försökte vara lite vitsiga i sin affisch, men å andra sidan stavas presensformen av verbet "vara" med "ä" och "r" i skriven svenska så den pedagogiska effekten är lika illa; dessutom skulle det vara första gången i historien som någon folkpartist skulle fått för sig att vara (avsiktligt) rolig, vilket jag har svårt att tro.]

4 kommentarer:

  1. Nobelpris är ett synnerligen dåligt mått på hur framgångsrik forskningen är. Inom mitt eget områda kan jag på rak arm nämna ett flertal amerikanska forskare som mottagit nobelpris för idéer som de själva inte har proof of concept på i sina CV. Alla kan inte som USA ägna största delen åt "me too" forskning. För att få NIH medel i USA idag så är det bäst du tar något banbrytande europeiskt eller japanskt papper som visar att det du vill göra fungerar. Kort sagt second movers advantage.

    USA är näst intill helt beroende av grundforskning från andra länder numera, proof of concepts som de kan ösa pengar över och på så vis framställa som sitt.

    Nej, detta skriver jag inte av rent USA-förakt, återger bara vad jag lärt mig under kurser i NIH ansökningsskrivande.

    SvaraRadera
  2. @Martin Det har du helt rätt i, och det vet den som har den minsta insikt i den svenska och internationella forskarmiljön. Dessutom är regeringen synnerligen inkonsekvent i detta hänseende, eftersom forskningsfinansieringsreformerna tenderar att missgynna nyfikenhetsforskningen och grundforskningen (som ju är det som på sikt kan rendera ett Nobelpris), till förmån för "strategiska satsningar" och annan politiskt styrd dagsaktuell korttidsprojektforskning.

    Dessutom är det ju så att många av de "svenska" Nobelprisen gått till forskare som egentligen gjorde det mesta av sin forskargärning utomlands. Det var m a o inte så mycket bättre förr.

    SvaraRadera
  3. Helt utan jävla grund, håll käften.

    SvaraRadera
  4. @Anonym Tack för ditt mogna, sakliga och framför allt begåvade inlägg.

    SvaraRadera