Borgerlig ungdumspolitik

Winston Churchill var inte bara kedjerökare, alkoholist, och förmodat manodepressiv, han var även en av 1900-talets största citatmaskiner.Vilken eller vilka av de egenskaperna som gör att nutidens höger beundrar honom är oklart, men den sittande regeringen har åtminstone tagit en av hans aforismer till sin barm - "den som inte är röd när han är ung har inget hjärta. Men den som inte är blå när han blir gammal har ingen hjärna" (ungefär).

För den enda förklaringen till regeringens ungdomspolitik måste vara övertygelsen om att ungdomarna ändå inte tillhör borgarnas kärnväljare. Hur förklarar man annars t ex att det ena dagen inte finns någon ungdomsarbetslöshet, bara för att den dagen efter behöver bekämpas - genom bl a lönedumpning för unga och skattefinansiering av deras multinationella arbetsgivares vinster.  (Om man inte gör kanonmat av ungdomarna, d v s).

Av bara farten så passade man även på att jaga en hel ungdomsgeneration med hjälp av Ipred-lagen. Vilket är en smula ironiskt eftersom den illegala fildelningen kan förväntas blomstra om inkomsterna för den största mediekonsumerande gruppen ska sänkas till veckopengnivå.

Likt en biblisk hemsökelse över de unga generationerna lät borgarna även Folkpartiet få ansvar för utbildningspolitiken. Visserligen är kropps- och skamstraffen ännu inte återinförda i utbildningsväsendet, men det är inte långt borta efter introducerandet av betygshets, utslagning, aktiv segregering av skolväsendet, obegripliga och ologiska antagningsregler till högskolan, höjda trösklar till högre utbildning, o s v, o s v in absurdum. Inte heller högskolestudenterna har fått mer pengar i studiemedlen, utan de studerande ungdomarna hänvisas till, ja just det, de (möjligen icke-existerande) låglönejobben.

Och som ett fint grädde på moset kommer nu Centerpartiet med ett förslag om att lösa bostadsbristen för ungdomar. Inte då genom att bygga fler ungdomsbostäder, utan genom att sänka standarden på dem. Fast å andra sidan hänger politiken här faktiskt samman. Om unga ska ha jobb där det inte går att leva på lönen, är högerns fullt konsekventa lösning att återskapa det billiga slumboendet (förmodligen snart kompletterat med ett förslag om statliga subventioner till ockervärdar för att dryga ut överhyrorna).

För att återkoppla till Churchill sa han även att "det vore en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden". Det är kanske för mycket att hoppas på i svensk politik, men ett första myrsteg kan vara att rösta bort sittande regering i september. Åtminstone om man är ung.