Såsom Bresjnev, så ock Reinfeldt

Regeringens passiva, på gränsen till katatoniska, arbetsmarknadspolitik, som bl a går ut på att lägga tre miljarder på ytterligare jobbcoacher, får med all rätta skarp kritik. Senast i Aftonbladet där Sven-Erik Österberg (S) konstaterar att jobbcoachning medelst frigörande målning eller terapi med utgångspunkt i Star Trek-metaforer kanske inte direkt är den mest effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärden.

Fast Österberg och andra kritiska röster, som bl a Alliansfritt Sverige, har kanske fått allt om bakfoten. Regeringen bedriver visst en aktiv arbetsmarknadspolitik. Genom att lägga miljarder på en ineffektiv, improduktiv tjänstesektor i form av jobbcoacher och RUT-tjänster har man fått mängder av människor ut i arbete.

Den som tycker att det är en politik som verkar vagt bekant har rätt. Receptet att hålla sysselsättningsgraden uppe till varje pris genom att låta folk utföra lika meningslösa som improduktiva sysslor har prövats förut - i de kommunistiska öststaterna före murens fall. Med den skillnaden att där hade man åtminstone så pass mycket socioekonomisk insikt i de styrande klickarna att man insåg att systemet krävde att subventionerade bostäder, basvaror och annan livets nödtortft. Fast kanske har man ändå läst sin ekonomiska historia på regeringskansliet, för hur kan man annars förklara regeringens senaste bidragsfläsklägg i valgrytan...