Folkpartiet framtidsspanar in i forntiden

På en valaffisch för Folkpartiet tronar major Alfred E Björklund under devisen "Framtiden börjar i klassrummet - Ja till betyg". Visserligen har de borgerliga under 2000-talet gjort nyspråk till det nya svarta, och det intetsägande budskapet till sitt alldeles speciella kännemärke, men sällan i den politiska retorikens historia har något parti använt så få ord till att säga så mycket konstigt.

Att framtiden börjar i klassrummet är en truism - det skulle vara minst lika logiskt att säga samma sak om t ex BB eller nuet. Dock säger det absolut ingenting om riktningen;. vilken sorts framtid; är den bra eller dålig; och finns det chans att man slipper folkpartister den?

Men, säger nu den folkpartiapologetiske läsaren, det finns ju faktiskt ett förtydligande. Partiet slår stolt fast att de vill ha betyg. Det är visserligen sant, men det vill alla andra partier utom Vänsterpartiet också (och V driver den frågan med samma sprudlande entusiasm som SAP driver frågan om republikens införande). Håller man med affischens bokstavliga budskap kan man lika gärna slå tärning om vilken valsedel man ska ta.

Eller, så är affischen möjligen bara synnerligen dåligt formulerad och Folkpartiet menar egentligen att det ska vara mer och tidigare betyg i skolan. Inte heller i det fallet är väl frågan särskilt politiskt laddad (den socialdemokratiska fogligheten efter den borgerliga taktpinnen i skolfrågorna är rätt pinsam), men däremot är den synnerligen kontroversiell ur ett pedagogiskt perspektiv. Ett bra exempel finns i Uppsala universitets remissvar till regeringens betygsförslag, där forskare framhåller tidiga betyg som skadliga och hämmande för såväl elevers lärande som lärares kreativitet.

Det är bara det senaste exemplet på hur Folkpartiets strategi till att profilera sig på skol- och utbildningsfrågor får skadliga konsekvenser för såväl skola som samhälle. Den björklundska klockartron på hårda tag, utsortering , privatisering och betyg, tillsammans med den fullständigt förödande detaljregleringen och ryckligheten som politiseringen av utbildningsfrågorna för med sig, hotar inte bara leda till försämrade utbildningsnivåer, brist på arbetskraft och sociala problem. På sikt hotar även en fanflykt av lärarpersonal från en skolsektor som utarmas på såväl resurser som personligt handlingsutrymme. Det är det verkligt allvarliga budskapet i en framtid som börjar i ett klassrum under en folkpartistisk regim.