Sjukt förutsägbara effekter av pillerprivatiseringen

Aftonbladet skriver idag (precis som tidigare i sommar bl a Expressen) om hur privatiseringen av Apoteket försvårar och försämrar tillvaron för de sämst ställda i samhället och hotar deras hälsa. Det kan handla om att man inte får handla läkemedel på kredit, p g a tidigare betalningsanmärkningar, vilket gör att personer inte har råd att köpa sin medicin alls. Eller så kan det röra sig om att en blind och sjuk person måste resa miltals för att kunna göra apoteksärenden, eftersom kedjan hon har konto på inte finns i hemstaden.

I det här läget kan man tänka sig att ansvarig minister Göran Hägglund (KD) tar lite politiskt ansvar för den röra som den apoteksprivatisering han skapat lett till. Av ansvarstagande syns dock föga i det svar Aftonbladet fått departementshåll:

Regeringen är medveten om situationen – men vill inte gå in och styra över apoteksaktörerna.
– Vi har bett branschen att själva lösa de här problemen, det är bättre än ny lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare, Martin Kitz, pressekreterare hos socialminister Göran Hägglund.

De drabbade undrar om pengar och ekonomi går före liv och hälsa?

– Det svaret är entydigt nej.

Så regeringen vet vet alltså om problemen; hävdar med emfas att liv och hälsa är viktigare än pengar; men vägrar ändå att använda sina maktmedel för att göra något åt saken utan hänfaller åt en klockartro om marknadens självreglerande kraft. Jag blir inte riktigt klok på om detta innebär att Göran Hägglund är naiv, en fullblodscyniker eller menar att fattiga gott kan bli friska genom helbrägdagörelse.

Fast egentligen utvecklingen mot att mediciner blir en klassfråga inte alls överraskande. Riskerna med privatiseringen av Apoteket var kända i förväg och de bärande argumenten för reformen var i princip enbart av ideologisk karaktär. Något som märks med all önskvärd tydlighet nu när de mest påtagliga effekterna av avregleringen blivit höjda priser och ökad irrationalitet i systemet när privata aktörer slåss på en oligopolmarknad. Men detta är ändå bara ett exempel på att tillgången på vård styrs efter plånbokens storlek och inte efter vårdbehov efter fyra år av högerstyrd välfärdsvandalism. Fast allt är inte nattsvart  - numer får vi ju faktiskt välja vilken pillertrillare vi inte har råd att handla hos.