tisdag 9 mars 2010

Odell ser grandet i Ohlys öga

Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (KD) försöker i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet slå de två vänsterflugorna Reepalu och Ohly i en smäll. Resultatet blir dock ett trött upprepande av kända (frireligiösa) ståndpunkter, och en manifestation av regeringens uppgivenhet och maktlöshet inför det kommande valet.

Odell hänvisar till en artikel i Wall Street Journal där Daniel Schwammenthal skriver om svenska judars situation i Malmö. Artikeln i WSJ är en enastående uppvisning i vinklad journalistik, vilket inte minst syns i uttryck som "Eurabia", och svepande formuleringar om effekten av 20 % muslimer i Malmö och "traditional Swedish anti-Zionism". Mats Odell citerar ändå gladeligen att kombinationen av en fientlig inställning mot Israel bland muslimska invandrare och i den svenska vänstern skapar en "explosiv cocktail".

Med Odells sätt att resonera kan man alltså aldrig någonsin kritisera staten Israels agerande, eller andra yttringar av den sionistiska ideologin, eftersom det hotar riskera till bildliga eller bokstavliga molotov-cocktail-attacker. För att verkligen understryka allvaret i saken gör den gode ministern en tribut till Godwins lag* och hänvisar till Kristallnatten. Röda Berget sammanfattar argumentationstekniken väl - den som kritiserar Israel ska antingen anklagas för att vara anti-semit, eller göras moraliskt ansvarig för den palestinska sidans handlingar. Odells resonemang haltar dock en smula, då han också kräver att Vänsterpartiet och Lars Ohly ska markera hårdare mot Hamas - vilket med hans sätt att resonera skulle leda till övergrepp på svenska palestinier och andra araber.

Om det är någon som faktiskt legitimerar något är det dock Mats Odell själv. Som Emil Broberg konstaterar gör ministern snarare de svenska judarna en otjänst, när han medvetet sammanblandar dem med staten Israel. Vänder man på Odells resonemang (d v s att man inte får kritisera staten Israel eftersom det hotar leda till anti-semitiska uttryck), så blir den absurda konsekvensen att Mats Odell logiskt sett menar att det är rimligt att rikta protester mot den förda israeliska politikern mot just judiska individer i Sverige. Självklart är det inte så, men det pekar på hur snett Mats Odell resonerar i sin iver att stödja det den nuvarande israeliska regeringen och samtidigt inrikespolitiskt kunna ropa att "kosackerna kommer".

Mats Odell avslutar sin debattartikel med att bålt hävda det är Vänsterpartiets och Lars Ohlys ansvar att judar ska känna sig trygga, och att Mona Sahlin ska ta sitt ansvar att se till att de gör det. Peter Andersson noterar att även Nyamko Sabuni (FP) är inne på samma spår. Men snälla Sabuni och Odell, valet är först i september, det återstår några månader där det faktiskt är ni som både har makten och ansvaret. Det kanske inte känns så, men er regering har inte skickats på skräphögen riktigt än.


* D v s tesen om att ju längre en (internet)diskussion pågår, går sannolikheten om att en jämförelse eller liknelse med Hitler eller nazismen kommer att göras mot ett.

2 kommentarer:

  1. Oskyldiga BARN TERRORISERADES eller DÖDADES av en
    av världens mest aggressiva och starkaste militärmakter, i utfattiga Gaza.
    De använde t o m vit fosfor som fastnade på huden och brände sig in mot benet.
    Många av de >400 barnen upplevde outhärdliga smärtor och dog, andra överlevde med svåra brännskador
    Reepalu var en av förvånansvärt få politiker som tog kraftig moralisk ställning mot den avskyvärda terrorn.
    Något vi kan vara stolta över.
    Antisemitism och islamofobi kämpar Reepalu säkert emot"

    SvaraRadera
  2. Man får se KD-arnas uttalanden i ljuset av den kristna sionismen.De kristna sionisterna brukar tolka Uppenbarelseboken så att det judiska folket måste återförenas i Israel före Kristi återkomst. Därför stöder de judars invandring till Israel, och Israels ockupation av Västbanken och Gazaremsan, vilka anses ingå i Israel (Yeretz Jisroel) sådant det geografiskt beskrivs i Bibeln. Man kan därför inte förvänta sig någonting i närheten av objektivitet i Israelfrågan från ett parti som nominellt är kristet.
    Johnny Lilja

    SvaraRadera