onsdag 17 februari 2010

Fjärrstyrd bombfascination

Att vi i Sverige inte är vana att vara i krig märks inte minst på krigsjournalistiken. I den mån det förekommer seriösa reportage som försöker förklara och förstå vad som händer i Afghanistan, har den ofta påfallande svårt att förhålla sig till att grundpremissen i krig är att människor dör.

En krönika av Jan Guillou i Aftonbladet upmärksammade mig på en kolumn av Ulf Nilson i Expressen. Visserligen är det uppenbart att den senare tidningen anammat en "stöd våra trupper"-retorik som direktimporterats från USA (samma butik som även delar av högern, bland annat KDU, handlat ifrån i sina krigsstödskampanjer), men man kan ändå inte undgå att förundras över Nilsons text.

Nilson är i Tampa på Floridas västkust, där han besöker en kontrollcentral för fjärrstyrda förarlösa flygplan, s k drönare. Ingenstans framgår hur och i vilket sammanhang Nilson befinner sig på MacDill Air Force Base. Dock kan man anta att Nilson inte brutit sig in eller wallraffat för att få åtkomst till basen, utan att han är på en visning som sanktionerats av den amerikanska militären. Det hade nog tarvat en källkritisk kommentar, eller åtminstone en reflektion, men av det finns slätt intet.

För Nilson reflekterar i stället över operatörernas vita skjortor, stärkta uniformsbyxor och schemalagda krigföring med fasta måltider och god tid till en drink efter middagen. Tonen i kolumnen är i klass med ett halvdant resereportage, och man väntar sig att Nilson härnäst ska rekommendera de bästa stränderna i Tampa Bay och prova cigarrer i Ybor. Men det är då han kommer in på det här med dödandet, vilket gör kolumnen blir minst sagt makaber.

För pojkarna och flickorna i sina fina uniformer flyger ju inte flygplan för skojs skull, eller ens, som Nilson reflekterar, för att de spelat tv-spel som barn, utan de använder vapnen på planen för att döda folk. Men Nilson konstaterar torrt att "Samvete, nja, kanske någon mår illa, men man för ju krig."


Visserligen tror jag att han har rätt i att avståndet mellan användare och offer för vapnen gör att samvetskvalen och de psykologiska skadorna begränsas eller åtminstone fördröjs, men det innebär inte att saken är oproblematisk. Speciellt som man, vilket även skiner igenom i Nilsons text, demoniserar fienden och minskar värdet på muslimska liv. Nilson exemplifierar detta (förmodligen omedvetet) väldigt väl när han skriver: 
Ingen är lycklig över att cirka 50 civila dör för varje säker terrorist, men vad göra? Krig är krig. Obama har trappat upp konflikten i Afghanistan och striderna flyter över in i Pakistans bergstrakter. Skickar man ut soldater blir det förluster. Förlorar man en drönare kostar det visserligen 10-12 miljoner dollar, men de flesta drönare kommer tillbaka till sina baser - givetvis hemliga - i Afghanistan, Centralasien och - möjligen - en eller annan Gulf-stat. ... Talibanerna är , begripligt nog, rädda för dessa plötsliga eldöverfall rakt ut ur himmelen. En blixt, en knall. Någon är död på en dammig stig i bergen och här i Tampa - en världsdel avlägset - konstaterar en ung amerikanska att hon gjort sitt jobb, i god tid före lunch. Dödad av en tjej! Vilket öde för en fundamentisk [sic!] islamist.
Så att vad Nilson säger är för det första att det är helt OK att i krig medvetet mörda civila (speciellt som han i stycket innan hävdar att 30 bekräftade "ledande terrorister" dödats i drönarattacker, vilket alltså skulle krävt 1500 civila dödsoffer). Det särksilt som man då slipper spilla västerländskt blod. Har Ulf Nilson hört talas om krigsförbrytelser, Haag- och Genèvekonventionerna eller för den delen mänskliga rättigheter? För det andra lyckas han måla upp en fantastiskt nykolonial klichébild av invånarna i Afghanistan och Pakistan, som i sina fattiga och underlägsna liv hukar inför den överlägsna luftburna västerländska civilisationen. Nu kan visserligen inte Nilson veta om det verkligen var en taliban som dog, chansen är ju som sagt var bara 1 på 50, men å andra sidan gör det kanske honom inte så mycket. Effekten av drönarattacken blir i vilket fall som helst en "fundamentisk" muslim mindre på den vite mannens börda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar