Valutasammanbrott?

I en artikel i Svenska Dagbladet konstaterar Stefan de Vylder det paradoxala i att det är borgerliga politiker som ånyo lyfter frågan om en svenska EMU-anslutning, samtidigt som verkligheten visar att EMU-skeptikerna hade rätt i samband med folkomröstningen 2003. Snarare är det så, menar de Vylder, att det vore osolidariskt att gå med i EMU nu, eftersom den starka svenska ekonomin bara skulle förvärra för de länder som är i ekonomiskt trångmål.

Att den nuvarande krisen visar att EMU-projektet har problem att rymma alla medlemmar i samma trånga penningpolitiska kostym är uppenbart. Just nu är det Grekland som är i blickpunkten. Landet är som en dominobricka som står och vinglar inför det dubbla trycket av socialt motstånd mot en påtvingad åtstramningspolitik och marknadsspekulationer om att man ska tvingas lämna den gemensamma valutan. Vid ett eventuellt fall hotar Grekland också dra med sig fler länder, och i förlängningen hela valutasamarbetets trovärdighet. Exemplen kan dock flerfaldigas. Irlands omvandling från keltisk tiger till ett malätet får, visar t ex tydligt på effekterna på den hårda deflations- och nedskärningspolitik som blir den politiska logiken med ett EMU-medlemskap.

Fast inget av detta kommer dock att hindra Folkpartiet från att i tid och otid fortsätta tjata om svenskt EMU-medlemskap.