Vem blir Sveriges klimat-Palin?

Klimatrevisionisternas våta dröm, de forskarmail som hackare kommit åt från ett brittiskt forskningsinstitut, har nu även gett krut åt den f d vicepresidentkandidaten och f d Alaska-guvernörens Sarah Palins kampanj för att bli republikansk presidentkandidat 2012. I en artikel i Washington Post, som även återges i The Guardian, ställer sig Palin klart i det klimatrevisionistiska lägret, när hon uppmanar president Obama att bojkotta klimatmötet COP-15 i Köpenhamn.

Palin upprepar klimatförnekarnas argument att klimatfrågan mer handlar om politik än om vetenskapliga fakta. Den epost och de andra dokument som läckt ut från det hackade forskargruppen påstås visa att de vetenskapsmän som hävdar att koldioxidutsläppen håller på att leda till en global katastrofal klimatförändring, tillhör en liten vetenskaplig krets med en politisk agenda. COP-15 kan enligt henne därför inte göra något åt vädret, bara förstöra ekonomin. Därför borde USA bojkotta mötet, eftersom minskade utsläpp enbart kommer leda till ökade kostnader för konsumenterna och skattebetalarna.

Palins uttalanden kräver en del tankemöda för att få ihop logiskt. Å ena sidan hävdar hon i artikeln att hon alltid menat att politik ska bygga på sund vetenskap och inte politik. Alldeles bortsett från att det är logiskt omöjligt, är det starka ord från en kreationist. Å andra sidan gör hon just politik av det hela, eftersom hon hela tiden hänvisar till amerikanska inrikesförhållanden när hon pratar för en patriotisk amerikansk publik. Att hon sedan inte kan förklara varför en liten ondskefull krets av klimatforskare skulle vilja manipulera president Obama och resten av världens ledare till att förstöra USA:s ekonomi ökar inte direkt på trovärdigheten i hennes analys.

I tidskriften The Atlantic, lustmördar Marc Ambinder Palins argumentation. Hon lyckas t ex inte förklara hur en epost-konversation mellan några forskare, som dessutom är flera år gammal, kan motbevisa mängder av forskning som stöder teserna om klimatförändringarna. Speciellt som väldigt lite av den hackade informationen handlade om forskning, utan om digitalt skitprat forskare emellan. Att sedan Palin inte kan skilja på klimat och väder, och att det är en avgörande skillnad på att förändra vädret och att göra något åt klimatförändringarna, gör inte hennes sak starkare. Över huvud taget väljer Palin att konsekvent och oproblematiserande stödja sig på sådan forskning som enbart stöder hennes synvinkel, utom i de fall då hon låter bli att alls grunda sitt tyckande på vetenskapen.

Som den demokratiske kongressmannen Ed Markey påpekar i ett blogginlägg, är Palins uttalande ur ett vetenskapligt perspektiv struntprat. Hon kan t ex inte förklara varför det senaste decenniet varit bland de varmaste i världshistorien. Markey kopplar det hela till en republikansk politisk kampanj för att återvinna makten, i vilket de allierar sig med de starka industriintressen och lobbygrupper som alltid stött partiet. Saudierna är t ex inte speciellt intresserade av en minskad efterfråga på olja. Samma analys av kopplingen mellan inrikespolitik och klimatrevisionism gör andra amerikanska liberala bedömare, som exempelvis Michael Tomasky i sin blogg.

Sarah Palin har på ett sätt en osviklig timing, när hon kommer med sitt utspel precis som Köpenhamnsmötet startar och Barack Obama lovat delta i slutfaserna av mötet för att om möjligt få ett avtal till stånd. Dock, som Suzanne Goldenberg kommenterar i sin blogg, har Palin ur en annan synvinkel en sanslöst dålig timing. Det rimmar lite illa att klimatförneka med hänvisning till att isbjörnarna i Alaska mår bra, när bilder på hur svältande isbjörnar i uppvärmningens spår tvingas kannibalisera på sina ungar sveper runt jorden.

Utan tvekan kommer klimatrevisionismen i dess politiska skepnad, likt den Sarah Palin ger uttryck för, att vinna fäste även i Sverige. Klimatförnekare har vi redan, men de håller sig än så länge i princip utanför den seriösa politiska sfären. Men tendenser finns. Sveriges egen Ann Coulter, Anna Anka, har en julkalender i Aftonbladet, där hon bland annat menar att svenskar inte behöver ändra sitt beteende, eftersom allt ändå hänger på kineserna (men hon glömmer sitt eget kära USA). Så det skulle kanske inte förvåna om en Bert Karlsson-typ en dag står på ett torg nära dig och menar att stigande vattennivåer inte är någon fara - så länge man har en back att stå på. Fast å andra sidan, med en miljöminister som Andreas Carlgren kanske marknaden för miljöpopulism är mättad.