Miljöministern på väg

Stackars Andreas Carlgren. Inte nog med att hans julstök drabbas av att han måste ned till Köpenhamn, för att som ordförande för EU:s miljöministrar vara med att försöka ro ett allt mer dödfött klimattoppmöte i hamn.

Dessutom blir han desavouerad av sin egen statsminister, som inför världens ledare kräver att man ska ta ansvar, göra uppoffringar och ändra sitt beteende för att rädda miljön. I ett slag underminerar därigenom Reinfeldt det omsorgsfulla arbete som Carlgren gjort för att försäkra svenska folket om att ingenting behöver göras i miljöpolitiken. Titta bara:



Alla vet ju att klimatfrågorna bäst löses genom teknisk utveckling, huvudet i sanden och glatt humör. Att sedan experterna hävdar att det finns ett samband mellan väginvesteringar, ökad trafik och ökade utsläpp och miljöpåverkan, är absolut ingen orsak till att stoppa Förbifart Stockholm.

Sedan måste ju Carlgren utstå alla illasinnade angrepp från miljövänstern, som vill skicka tillbaka mänskligheten till stenåldern. Det är t ex ologiskt att, som Birgitta Sevefjord, anklaga Carlgren för svek, när han gjort en 180-graders sväng på motorvägen, och numer kallar Förbifart Stockholm för en seger för miljön. Om man är centerpartistisk minister ingår det i arbetsbeskrivningen att vela och dagtinga med sin övertygelse, annars känner ingen igen partiet.

Och när sedan Maud Olofsson och partiledningen, för att skala av sig partiets lantliga Stureplansimage, satt sig in i de senaste (nåja) samhällsvetenskapliga teorierna, och behandlar klimathotet som vore det en social konstruktion. Då kommer glädjedödare, som Christian Valtersson, och hävdar att miljöproblemen är reellt existerande. Hur ska man då kunna uppfylla centerledningens plan att "kunna köra bil utan att ha dåligt samvete"?

Sedan måste miljövänstertokarna ha missat att Centerpartiet faktiskt inte sitter ensam vid makten, utan är i en koalition med bland annat Kristdemokraterna. Ska man ha balans i den borgerliga koalitionen måste således alla som är med i regeringen vara troende. Är man då ljummen i sin tro på gudomliga väsen, får man tro på något annat, som t ex teknikens under.

Otack är dessutom världens lön. När Andreas Carlgren i en intervju i Aftonbladet faktiskt säger att (det av regeringen ägda, och av det centerpartistiskt kontrollerade Näringsdepartementet styrda) Vattenfall av miljöskäl måste göra sig av med sina kolkraftverk. Då kontrar den otacksamma boulevardblaskan med att låta Eva Franchell anklaga miljöministern för miljörasism. Det är grymt orättvist att jämföra hur Carlgren agerade som kommunalråd i Ekerö, när motorvägen skulle dras genom kommunen, med hans agerande som miljöminister, när motorvägen ska gå över mark vid de barnrika och invandrartäta förorterna Akalla och Hjulsta, men under mark i Ekerö. Det finns självklart inget samband mellan de båda uttalandena - i det förra fallet var ju Andreas Carlgren emot Förbifart Stockholm, i det andra för.