Tomma moderattunnor skramlar om upphovsrätten

I dagens DN Debatt skriver partisekreteraren Per Schlingmann och riksdagsledmoten Henrik von Sydow (båda M) på temat att Moderaterna byter linje i upphovsrättsfrågan. Moderaterna, hävdar de, ska jobba för en dynamisk upphovsrätt, och partistyrelsen kommer därför att lägga tre konkreta förslag om revidering av immaterialrätten för att främja skapande och innovationer i den digitala miljön. För det första, bör ett förfarande som gör det lättare för upphovsmän att avsäga sig eller förkorta sin upphovsrätt införas; för det andra, bör det skapas ett registreringsförfarande för s k "föräldralösa verk", så att det blir lättare att använda verk där upphovsrätten är oklar eller odefinierad; samt för det tredje, ska man arbeta på EU-nivå för en gemensam rättighetsklarering i Europa.

Mycket skrik för lite ull, sa valförrättaren som räknade KD-röster. Under buller och bång aviserar man ett nytänkande från det parti som drivit på för både Ipred och FRA, och som blatant brutit sitt vallöfte om att inte låta det nöjesindustriella komplexet och rättsväsendet jaga en hel ungdomsgeneration. Vad läsaren sedan faktiskt får sig till livs är emellertid en lika styrsel- som innehållslös textmassa. Inget sägs heller om Ipred eller de perversa effekterna av hur industrin tillämpar den. De enda känslor texten överhuvudtaget väcker är förvåning över hur lite Moderaterna lärt av vårens debatt och Piratpartiets framgångar i EU-valet.

De två svartmålar dessutom fortsatt fildelningen, som nu är det stora hotet mot tjänster som Voddler och Spotify. Att det snarare är så att den privata fildelningen varit den faktor som allra tydligast varit efterfrågeskapande för nya nättjänster bortser de ifrån. Precis som Rick Falkvinge konstaterar, finns det klara drag av medveten eller omedveten historieförfalskning i Schlingmann och von Sydows bild av hur det digitala samhället växte fram. Illegal fildelning uppkom därför att spridningstjänsterna för kultur inte var anpassade till det digitala samhället och den digitala infrastrukturen, utan satt i händerna på en industri som ville monopolisera distributionskanalerna. Artikeln hade varit superhet, anmärker Ravenna i sin blogg -  om den kommit 1999. Nu känns den bara vilsen i den digitala verkligheten.

Vidare kan man fundera kring hur förslaget om att underlätta för upphovsrättshavaren att avsäga sig sin upphovsrätt skulle kunna slå i praktiken. Är inte risken är att det bara blir ytterligare ett verktyg för de stora bolagen att ta kontrollen över den kreativa processen, exempelvis genom att rutinmässigt få skapare som inte har en stark position på marknaden att skriva av sig sin upphovsrätt som en förutsättning för att få kontrakt? Den som har mer kunskap på området får gärna rätta mig om mina farhågor är fel.

Samma sak med EU-perspektivet. Det är en sak att säga att man vill förändra EU:s regelverk, en helt annan sak att faktiskt göra det, vilket regeringen lärt sig den hårda vägen under ordförandeperioden. I avsaknad av någon djupare analys i artikeln kan man i likhet med Johan Westerholms blogg, undra hur mycket snömos de två pratar i relation till nuvarande och kommande EU-lagstiftning och ACTA.

I vilket fall som helst är intrycket av Schlingmanns och von Sydows debattartikel långt ifrån imponerande. De reformer de presenterar är så vaga och odefinierade att man hoppas att Moderaternas partikansli läser Magnihasas blogginlägg om hur man gör en pudel på allvar. På sätt kan regeringen, innan de får lämna Rosenbad i skam i höst, faktiskt göra någonting vettigt, och ta både Ipred- och FRA-lagarna med sig in i historiens glömska.