Kristdemokrat vill röka ut feminismen

När Solna stad höll budgetfullmäktige den 30 november, gick kommunalrådet Malin Appelgren (KD) till generalangrepp - inte mot oppositionens budgetförslag utan mot feminismen. Politikerbloggen rapporterar att hon på i debatten kom med ett inlägg om att:

Feminismen är en socialistisk, anti-familjär, politisk rörelse som uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, mörda sina barn, praktisera häxkonst, krossa kapitalismen och att bli lesbiska.

Det är ett direkt citat från den amerikanske reaktionärt konservative tv-predikanten Pat Robertson. Förutom att hetsa mot feminister, homosexuella, aborter, muslimer och andra hedningar, liberaler och allmänt vänsterslödder, har Robertson även uppmanat till lönnmord på Hugo Chavez och lika regelbundet som felaktigt spått att Domedagen är nära. Kort sagt, karlen är en auktoritet att hänvisa till på vilket budgetfullmäktige som helst.

När Politikerbloggen konfronterar Appelgren om vad hon egentligen menade hävdar hon att hon "inte alls tycker så egentligen, absolut inte". Hon läste i stället upp citatet för att "provocera oppositionen". Och provocera verkar ju hon ha lyckats med, t o m bättre än den gång hon ville framställa sig som en svensk motsvarighet till den lika konservativa som känslokalla och tvångssyndromdrabbade Bree i Desperate Housewives.

Precis som Alliansfritt Sverige, kan man dock undra vad anti-kapitalistiska ensamstående barnamördande lesbiska häxor egentligen har med Solnas budget att göra. Och helt säker på att det hela var ett skämt kan man ju heller inte vara. Johan Lindahl påminner om i sin blogg finns det en misstänkt lång tradition av grodor som hoppat ur KD-munnar. Så möjligen kan vi i Malin Appelgrens uttalande få en inblick i planerna för det kristdemokratiska maktövertagandet i Solna. I så fall ska man nog bli lite orolig när hon på KD:s Solna-sida skriver om partiets vision för 2010:

Goda finanser är en förutsättning, men människan har större behov än bröd. Med frågor som mer tid för familjen, värdighetsgaranti i äldreomsorgen, gynnande av frivilligkrafter och ideella föreningar, omsätter vi våra värderingar i konkret politik för solnaborna!, avslutar Malin Appelgren.

Detta väcker en rad frågor. Vilka värderingar talar hon om? Skilsmässoförbud, kanske? Hur är det tänkt att värdighetsgarantin ska säkras? Genom tvångsomvändelse av homosexuella anställda i äldrevården? Och vilka ideella frivilligkrafter ska egentligen organisera häxbränningen?