Sjukt ideologiskt

Det fanns en gång en borgerlighet som hävdade att deras politik var att föredra därför att den var underbyggd av fakta, vetenskap och beprövad erfarenhet. Den borgerligheten återfinns dock numer enbart i samma kökkenmödding som socialiberalismen, Erik Slottner och centerpartister som sett en riktig ko. Kvar i den borgerliga politikerkadern finns i stället i stort sett bara sådana ideologiskt enögda marknadsfundamentalister som får Jan Myrdal att framstå som vidsynt och tolerant.

I sin strävan att skapa ett liberalkapitalistiskt drömsamhälle i bästa amerikanska stil har borgarna gett sig hän med att lite i smyg privatisera vården. På ett nationellt plan inser man att det är en känslig fråga, men regionalt kan man använda det kommunala självstyret som verktyg för att driva offentlig sektor till slaktbänken, t ex i form av det kostnadsdrivande marknadskaoset Vårdval Stockholm.

Senast har detta manifesterats i avslöjandet att man i den privatiserade sjukvårdsupplysningen organiserar arbetet som vore människors liv och hälsa vilken telefonförsäljarprodukt som helst, med anställda som får bonus för korta samtal där de som frågar om upplysning inte hänvisas till att uppsöka sjukvården. På sikt är detta såklart förödande för trovärdigheten och legitimiteten i sjukvårdsupplysningen, så att patienterna i slutändan inte litar på några besked från den, utan uppsöker akuten eller mottagningar även i de fall där det faktiskt är onödigt att göra det. Det är såklart samhällsekonomiskt slöseri, men det är å andra sidan aldrig någon som anklagat den privata sektorn för att ta ett samhällsansvar.

Den mest förryckta enögdheten står nog landstingsrådet i Uppsala läns landsting Ismail Kamil (FP) för. Landstinget ska privatisera sjukvårdsupplysningen efter Stockholmsmodell, trots att de konsulter som utrett frågan åt landstinget menar att det varken skulle bli billigare eller effektivare. I en intervju i Aftonbladet konfronteras Kamil med detta, och passar samtidigt på att kvalificera sig för att få sitt foto publicerat i SAOL under uppslagsordet "goddag yxskaft".

Att personalen uttrycker stor olust, struntar Kamil högaktningsfullt i, utan menar istället att upplysningen missat målen under flera år på raken. Här kan man då infoga att då är det kanske målen det är fel på, och att landstingets uppgift inte är måluppfyllnad, utan att ge medborgarna en högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård för skattepengarna. Reportern å sin sida vinklar det i stället mot att sjukvårdsupplysningen kanske är underbemannad, vilket får Kamil att få ett utbrott av halsstarrig nyliberalism, som måste citeras i sin helhet för att någon ska tro att det är sant:

Tyder inte det snarare på underbemanning?

– Vi har inte tittat på bemanningen. Men jag är personligen övertygad om att privat konkurrens leder till bättre kvalitet.

Tycker du att kvaliteten blev bättre i Stockholm när privata Medhelp tog över?

– Jag har ingen aning om det.

Ni beställde en konsultrapport för 73 000 kronor men struntade i slutsatsen. Varför?

– Vi gjorde en annan bedömning.

Du har inte granskat vad som hände i grannlänet, gått emot konsulten och inte lyssnat på dina egna anställda. Hur tycker du själv att du har hanterat den här frågan?

– Perfekt.

Kommentar överflödig. Med sådana borgerliga sjukvårdspolitiker är det enda man kan hoppas på för en solidarisk och samhällsekonomisk sjukvård, antingen att en ny regering inser den systemkatastrof som håller på att drabba vården, t ex med utgångspunkt i de diskussioner som förts i bl a Norge, Nya Zeeland och Skottland, eller troligare, att Michael Moore spelar in Sicko II i Sverige. Då får man åtminstone skratta åt eländet.