tisdag 7 april 2009

SD-torsk på Tallinn

Jag har en mycket kluven inställning till både KD och SD. Å ena sidan avskyr jag så gott som allting de står för – å andra sidan är partierna en ständig källa till humor i den annars så knastertorra svenska politiken.

KD lyfter ju den letargiska debatten med löjeväckande uttalanden om den heteronormativa kärnfamiljens mirakulösa effekter på folksjälen, samt genom att gång efter annan uppvisa den vekaste ryggraden en koalitionspartner haft i en svensk regering på den här sidan parlamentarismen. För allvarligt talat - vad utom ett urvattnat hemmafrubidrag - har de lyckats få igenom sedan 2006, samtidigt som de fått göra koutou på alla andra profilfrågor, som homosexuellas rättigheter, abort m fl? Jan Björklund kan nog visserligen tänka sig att införa både skolbön och skolaga, men det kommer knapppast förrän nästa mandatperiod.

I Sveriges Radios program "Kaliber" (kan både lyssnas på och läsas om) wallraffades olika SD-möten, med resultatet att SD lyckades få till stånd så pass många PR-katastrofer att LO i jämförelse verkar ha en fungerande mediestrategi. Ironiskt nog var det på en färjeresa till Tallinn som SD:s försök att bli politiskt rumsrena fick de flesta skotten under vattenlinjen.

En slutsats man kan dra av programmet är att SD:are är lika bra på att sjunga som de är toleranta. Av all dålig Finlandsfärje-karaoke jag någonsin hört eller sjungit med i är det som framförs i reportaget nog bland det värsta. SD:arna, däribland partiledaren Jimmie Åkesson, vars skåneländska brölande hörs klart och tydligt på bandet, går ut hårt med att sjunga en nidvisa om Palme (som SD traditionellt hatat som "landsförrädare") med den smakfulla texten texten ”Olof Palme gick på bio, han kom ut strax efter tio. Lisbet såg pistolen blänka, strax därefter blev hon änka. Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann”.

Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist drar sedan några rasistiska somalier-skämt innan han i fyllan sätter sig i en hytt och (återigen i Åkessons närvaro) för att skråla nationalistisk Vit makt-musik (filmklipp finnes – men känsliga och icke-tondöva åskådare varnas). Sedan sjunger samme ungdomsordförande med i en "cool" nazistisk kampsång från 1930-talet. Konfronterad med detta av reportrarna svarar sångarna att de inte reflekterat dessmer över texten – fast tydligen har de åtminstone reflekterat nog mycket över den för att kunna sången utantill…

En inbokad kommenterande intervju med hrr Åkesson och Almqvist avbokades i sista stund med motiveringen ”vi kommer att kommentera det här, men vi kommer att kommentera för seriösa medier”. Mediestrategi, sa Bill. Völkischer Beobachter, sa Bull.

Vad har då KD med detta att göra? Jo, i Ekots lördagsintervju (leve Public service!) öppnar Göran Hägglund för en regering med SD-stöd efter nästa val (refererat i husorganet Dagen). Anar jag en ny supergrupp i genren burlesk politisk humor i vardande?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar