Sveriges Radios P1 har i ett reportage visat på hur regeringens omhuldade jobbcoachsatsning urartat. Snarare än att varje coach ska ha hand om mellan 30-40 arbetssökande, har flera privata jobbcoachföretag satsat på stordrift, så att en jobbcoach kunnat ta hand om upp till 70 sökande per vecka. I runda slängar har alltså coachen en halvtimme per sökande till förfogande (inklusive all administration, research m m ), vilket har den självklara effekten att kvaliteten ersätts av, i bästa fall, ren slussning.
Precis som Claes Krantz, Alliansfritt Sverige och Johan Ulvenlöv konstaterar är orsaken att det blir på det sättet inte speciellt svårförklarad. En privat vinstmaximerande aktör som agerar i en bransch där kvaliteten och effekten av verksamheten i princip är omöjlig att mäta, men där ersättningen utgår vare sig man lyckas med uppdraget eller ej, kommer självklart att tendera att ta in så många personer / inkomstkällor som möjligt (jämför friskolornas ekonomiska drivkrafter). Om coachföretagen ens har incitament att slussa ut någon till arbete d v s, eftersom det medför ett potentiellt kund- och inkomstbortfall. Detta hindrar dock inte arbetsgivarorganisationen Almegas garderobsfolkpartist Ulf Lindberg att på bästa tv-tid hävda att endast de privata alternativen fungerar för jobbförmedling, vilket redan nu torde kunna nomineras till årets Bagdad Bob-pris.
Vad som däremot är svårförklarat är hur slöseriet som denna massiva överföring av offentliga medel till improduktiv privat verksamhet innebär kan tillåtas fortgå. Fast å andra sidan är det kanske inte mer ologiskt än att regeringen gödslar med skattepengar för att med RUT subventionera en annan improduktiv tjänstesektor med så gott som obefintliga makroekonomiska effekter. Hoppfullt i sammanhanget är dock att riksdagsledamöterna ska få hjälp med jobbcoacher efter valet, vilket förhoppningsvis är ett sätt för en hel del borgerliga riksdagsledamöter att den hårda vägen till sist få lite insikt om vad de egentligen ställt till med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jobbcoacher har inte, inte ens de mer seriösa alternativen som tex Lernia, några kontakter med arbetslivet. I tre månader ska man gå dit kanske varannan vecka och få sig lite glada tillrop till livs. De kan inte göra någonting för dig alls. Till skillnad från arbetsförmedlingen, som visserligen inte längre ens tycker det är lönt att prata jobb utan koncentrerar sig på jobbstjälarsatsningen "Lyftet" (konsten att kasta gratis arbetskraft på arbetsgivarna så att folk som förut hade osäkra, men dock jobb, nu blir arbetslösa), så har de ingen insyn i tillgången på kompetenshöjning för arbetslösa, möjligheten till stöd för att starta eget eller möjlighet att tipsa om jobb. Det kan faktiskt bara AF som det ser ut idag. Detta är ett gigantiskt slöseri med skattemedel och ett sätt att flytta över dessa till privata företagsfickor. De enda som har glädje av det är de privata företagen och eventuella aktieägare. De största förlorarna är de arbetslösa som inte får några jobb och till på köpet får sin ekonomi slagen i spillror.
SvaraRadera/Eva
@Eva tack för ditt inlägg, som bekräftade mina misstankar. Jobbcoacheriet känns bara som ett enormt slöseri med pengar för att driva ett ideologiskt projekt, samt slippa ta ansvar för att faktiskt göra något verkningsfullt åt arbetslösheten.
SvaraRadera