Norrbotniabana, Norrschmotniabana

Det hela börjar nästan bli löjligt. I sin närmast paniska ovilja att göra infrastruktursatsningar i Norrland har regeringen reducerat planeringen av Norrbotniabanan till en lek om Svarte Petter. Under ett valår vill Alliansen med infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) i spetsen inte för död och pina erkänna för norr- och västerbottningarna att man fullständigt skiter i deras landsända och inte har något intresse av att betala för Norrbotniabanan. Därför har man helt enkelt med jämna mellanrum bollat över Svarte Petter till berörda kommuner och företag och krävt att de minsann ska ta sitt ansvar och betala en del av investeringen innan staten kan öppna plånboken.

Förvisso kan man tycka att regeringen har en märklig inställning när man inte verkar anse att ett så fundamentalt statligt ansvar som infrastruktur först och främst är en fråga för staten. Men själv lutar jag dock åt att det bara är förbannat löjligt, alternativt provocerande. Kostnaden för Norrbotniabanan beräknas bli 20 miljarder kronor. Det kan låta mycket, men å andra sidan kan regeringen tänka sig att avsätta en fjärdedel av summan, 5 miljarder, till ett projekt som hittills bara hjälpt en enda person. Om det är den gällande måttstocken kan jag försäkra fru infrastrukturminister om att ett järnvägsbygge i norr lär vara till gagn för betydligt fler än fyra personer.