Anders Borg klyver Centerpartiets kärnkraftstaktik

Om finansminister Anders Borgs (M) uppträdande i Ekots lördagsintervju den 10 april finns mycket att säga (varav mycket klokt redan har sagts). En sak som slank ur honom måste dock ha skapat en omedelbar efterfrågan på hushållsnära kaffefläcksborttagartjänster hos stora delar av Centerns riksdagsgrupp.

Finansministern antydde nämligen att de investeringar i ny kärnkraftskapacitet som är den logiska följden av den energipolitiska propositionen som riksdagen ska besluta om i juni, delvis kan komma att göras med statligt stöd. Han sade (saxat från en transkription på bloggen Dagbok mot Atomkraft):

... min uppfattning är att det nog är rimligt att [nyinvesteringar i kärnkraft] i huvudsak finansieras utan statliga ingripanden
[...]
Ja, som sagt det kan vara så att vi nu pratar om något som ska beslutas om tio år och jag tror inte det är så alldeles klokt att jag i varje detalj binder mig för [att staten inte kommer att ge lånegarantier till de nya kärnkraftsinvesteringarna].

Att Anders Borg redan nu, sex veckor innan riksdagsomröstningen och fem - tio år innan investeringsbeslut eventuellt ska fattas, börjar sväva på målet om huruvida staten ska vara med och finansiera kärnkraftsinvesteringarna eller inte är måhända otaktiskt, men symptomatiskt. Alliansfritt Sverige poängterar att den brittiske professorn Stephen Thomas tidigare i år siat om att de politiker som idag lovar att inte subventionera kärnkraften i framtiden ändå kommer att göra just det, helt enkelt för att statligt stöd behövs för att få investeringarna till stånd. Dock hade professorn kanske trott att det skulle ta tre år, snarare än tre veckor, innan han blev sannspådd.

Detta slår samtidigt i spillror vissa centerpartisters försvar av sin ömkliga reträtt i kärnkraftsfrågan, vilket lutat mot resonemanget att beslutet saknar praktisk effekt, då det ändå inte kommer att gå att bygga någon ny svensk kärnkraft, eftersom investeringen är för dyr och osäker utan statsstöd. Men om man lyssnar på Anders Borg verkar den premissen vara tveksam.

Detta borde i sin tur leda till att de centerriksdagsledamöter som vacklat om hur de ska agera i omröstningen, där regeringen hotar att förlora, kanske slutgiltigt skulle bestämma sig för ett nej. Fast det troliga är väl snarare att det blir mer av det schackrande som SVT:s Agenda visade på den 11 april, för att lotsa regeringens förslag förbi de trilskande folkvaldas vilja. Partipiska och röstningstaktik kan kanske hindra ett pinsamt nederlag för regeringen,  förhoppningsvis till det borgerliga väljarstödets förfång, men sannolikt även till priset av ytterligare underminering av tilltron till det politiska systemet och de etablerade politiska rörelserna.