Dumstrut eller skamvrå, Anders Borg?

Finansminister Anders Borg (M) är nationalekonom, vilket gör det väldigt svårt för honom att ha dyskalkyli (såvida han inte var kurskamrat med S-O Littorin). Han har desutom vid tillfällen gett intryck av att vara läskunnig. Alltså kan hans utspel om att 2011 dra in 12 miljarder av det statsstöd som den kommunala sektorn fått för att motverka att lågkonjunkturen leder till stora uppsägningar, bara förklaras av att finansministern antingen är korkad, cynisk eller en lögnare.

Hårda ord? Alls icke. I en intervju i Sveriges Radio säger Borg nämligen följande:

Men enligt en ekonomisk prognos från SKL finns det risk för att det blir underskott. Finns det då inte risk att kommunerna snålar in på jobb och tjänster?
– Det görs ju olika bedömningar. Notera att Konjunkturinstitutet räknar med en påtagligt starkare utveckling när de kom med sin prognos förra veckan och tror på stigande sysselsättning i kommunsektorn under 2011 och 2012, säger Anders Borg.

Alliansfritt Sverige har dock läst rapporten som Anders Borg hänvisar till, "Konjunkturläget Mars 2010", och finner föga överraskande att hans resonemang inte har något stöd i den. Konjunkturinstitutet räknar (t ex på sid 58 & 125) med att det tillfälliga statsbidraget för 2010 även gäller för 2011. I annat fall skulle den kommunala sektorn behöva göra "stora anpassningar" (läs personalneddragningar) för att klara balanskraven.

Anders Borg motiverar alltså besparingar på kommunerna på grundval av en rapport som säger att om man gör besparingar på kommunerna kommer det att resultera i exakt de nedskärningar som ministern säger sig vilja undvika. Därav slutsatsen att finansministern antingen är behäftad med svåra brister i läsförståelsen (och inte fattat rapporten), en djup cyniker (och således väl medveten om att detta slår mot de kommunala ekonomierna först när det är många långa år till nästa val, samtidigt som det är svårt för medierna att göra bra journalistik av kommuner i kris), eller en bluffmakare (som hoppas att ingen gitter läsa rapporten han hänvisar till). 

Dessutom säger rapporten (sid 125) att regeringens egen politik lägger sten på börda för kommunerna, i och med att arbetslösheten och de mer restriktiva reglerna för sjukförsäkringen ökar kostnaderna för dem. Som Alliansfritt Sverige noterar, lyckas regeringens socialförsäkringsmassaker på så sätt slå två flugor i en smäll och föröda såväl de drabbade familjernas som deras bostadskommuners ekonomi. Det blir i sin tur en självförstärkande spiral eftersom nedskärningar på 12 miljarder, uppskattningsvis innebär tiotusentals förlorade jobb inom de personalintensiva välfärds-,och undervisningssektorerna vilket i sin tur leder till ännu sämre kommunal ekonomi o s v.

Hyckleriet är uppenbart. För mindre än ett år sedan, med en svettig valrörelse hägrande, ansåg de borgerliga partiernas företrädare att den kommunala sektorn var i ett stort behov av pengar. Men när skattepengarna nu ska förslösas på 92 miljarder i skattesänkningsvalfläsk och andra ideologiska projekt som improduktiva hushållssnära tjänster och jobbcoacheriet, klingar högerns tal om värnandet av välfärdens kärna tomt.