Varje moderatadministrerad skattekrona är en stöld från medborgarna

Marika Lindgren Åsbrink fortsätter i bloggen Storstad sin utmärkta serie inlägg om det obegripliga i varför Högern omges med en aura av ekonomisk trovärdighet. Nu senast sätter hon luppen på den lika ineffektiva som dyra borgerliga jobbpolitiken, som föga förvånande inneburit mycket skrik för lite ull.

För den som anser att skattemedel ska användas så effektivt, varsamt och rationellt som möjligt, med minimal inslag av symbolpolitik, är det en dyster läsning. Nedanstående tabell ger syn för sägen:

Hur många ytterligare personer man skulle kunnat anställa för samma pengar som regeringen avsatt till sina genomförda eller planerade jobbreformer*

- RUT-avdraget 540 jobb

- Halverad restaurangmoms (förslag) 3 200 jobb

-  Sänkta arbetsgivaravgifter för unga 9 000 jobb

- Sänkta arbetsgivaravgifter 15 000 jobb

Totalt: 27 740 jobb

Alltså - om regeringen istället för att lägga skattepengarna på allehanda avdrag och skattesänkningar använt samma skattepengar till att direkt anställa personer skulle 27740 fler heltidsarbeten skapats än det verkliga utfallet av deras politik. Och då har vi inte ens börjat diskutera andra kostnader som regeringens politik ger upphov till, t ex genom utträngnings- eller inlåsningseffekter.

Jobbpolitiken är tyvärr bara ett exempel på att borgarnas maktinnehav inte bara präglas av närmast lösaktig  slösaktighet, den är dessutom dyr för den enskilde medborgaren. Johan Westerholm har således helt rätt när han konstaterar att om borgarna får fortsätta administrera samhället på detta sätt är det snart inte mycket kvar att bära för det samhällsbärande Högerpartiet. Men det kanske var det som var meningen från första början?




* - Alla siffror är en bearbetning av uppgifterna i Storstad.
- Utgångspunkten är att en heltidsanställning kostar 500 000:-/ år för arbetsgivaren.
-Beräkningsformel: [(Kostnaden för reformen / 500 000) - Antalet skapade jobb regeringens reformer gett upphov till.]