Greve-TV

Den allmänna motionstiden i Riksdagen är en aldrig sinande källa till både stor humor och insikter i Högerns nödtorftigt förklädda ideologi. Ömsom vill borgerliga återinföra kungamakten, ömsom mota homoäktenskapet i grind.

Det är därför inte förvånande att de båda moderata riksdagsmännen Peder Wachtmeister och Jan R Andersson motionerat om att införa censur av Sveriges television. Motionen har den härligt nyspråks-osande titeln "SVT och politisk objektivitet" och lyckas på några korta stycken förmedla både krav på repression och storslagna konspiration(s)teorier. Jag citerar:

Under den tid då SVT var den enda nyhetskällan på TV dominerades den politiska arenan av Socialdemokraterna. Trots utsago om att SVT skulle förhålla sig neutralt och skildra händelser samt andra nyheter på ett objektivt sätt skedde detta icke. Istället sattes lojala S-sympatisörer på i stort sätt samtliga poster som hade inflytande över nyhetsrapportering och programplanering.

Idag har tiderna förändrats och det politiska klimatet ser således annorlunda ut. Fler TV-kanaler än någonsin finns tillgängliga, från världens alla hörn. Även SVT har förändrats och blivit mer objektivt än under monopolperioden, men ännu finns mycket att göra. Det är nämligen fortfarande långt kvar till full objektivitet i SVT:s nyhetsinslag. En majoritet av inslagen ställer de rödgröna, och då främst Socialdemokraterna, i bättre dager än, exempelvis, Alliansen. Det är slående hur, om man en timme efter SVT:s nyhetssändning zappar över till exempelvis, TV4 ger en ganska annorlunda bild av en och samma, ofta politiska, händelse.

Det är en självklarhet att SVT ska fortsätta göra politiska reportage, debattprogram och andra nyhetsrapporteringar med politiska inslag. Däremot bör regeringen omedelbart tillsätta en oberoende och opolitisk utredning som fortlöpande granskar SVT:s sändningar för att garantera dess politiska oberoende. Vi lever inte längre under socialdemokratins ok och därför bör även SVT lösgöras från dess grepp.

Greve Wachtmeister och herr Andersson (är det bara jag som tycker att den kombinationen verkar kusligt bekant?) har således belägg för att den journalistiska etiken på SVT sedan länge är upphävd och att nyhetsrapporteringen styrs från Socialdemokraternas högkvarter. Dessutom har de båda jobbat övertid i sina kammare på Riksdagen och gjort en fullödig innehållsanalys av innehållet i Sveriges Televisions samtliga nyhetssändningar, vilket antingen kan ses som ett tecken på en mycket stor arbetskapacitet eller grav undersysselsättning i den moderata riksdagsgruppen. Den geniala lösning de hittar för att hindra de av dem upptäckta hoten mot SVT:s politiska oberoende, är tillsättandet av en statlig överrock som ska granska samtliga sändningar. Vad som ska göras om överrocken hittar objektivitetsbrister är oklart, men jag misstänker att aktuell sänding omedelbart ska ska brytas, och att man i stället lägger ut en bild på statsministern som mot bakgrund av svenska flaggan till ackompanjemang av Arméns musikkår som spelar nationalsången bekymrat får rynka på valpögonbrynen.

Motionen är såklart löjeväckande (t o m för att komma från en man som jämfört trafficking med lakritspipor) men faller ändå in i en oroväckande borgerlig trend. Renfield själv anklagade tidigare i höst Socialdemokraterna att styra svenska medier genom att ringa runt till redaktionerna för att få dem att ställa (den synnerligen relevanta) frågan om huruvida de borgerliga kan tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Och i början av mandatperioden ville man från Högerhåll ha samtal med statsradion.

Helt osannolikt är det kanske inte att Schlingmann och pojkarna på M-högkvarteret i det privata drömmer våta drömmar om berlusconifiering av det svenska medieklimatet, med dominans av privatägd regeringstrogen reklamfinansierad media, samtidigt som de statliga medierna hålls i ett stramt koppel. Och lite är vi ju redan där, när t ex Dagens Nyheter agerar synnerligen regeringstroget, och omvandlar vinklade borgerliga pressmeddelanden till nyheter. Fast än är det en bit kvar, oavsett hur upprörd man är på SVT, men det är något djupt oroande i att ens diskussionen är möjlig att föra från borgerligt håll. Och än mer oroande är den totala avsaknaden av en proaktiv mediestrategi från vänsterhåll. Det är det, snarare än stollemotioner och sura Renfield-kommentarer i morgon-tv, som skulle möjliggöra att en framtida Videocracy II handlar om Sverige.