All offentlig makt utgår från (Carl Gustaf) Folke (Hubertus)

Egentligen hade jag tänkt skriva om Beatrice Asks förslag om att finansiera regeringens skattesänknings- och budgetraserarpolitik med straffskatt på föräldrar och syskon till struliga barn från socioekonomiskt svaga områden. Allt i ytterligare ett försök att vinna den ängsliga medelklassen till valet 2010.

Men det är så mycket roligare att skriva om de borgerligas senaste tramsiga försök att skapa en nykonservativ högervåg, i form av den moderata riksdagsledamoten Annicka Engbloms (Blekinge) anspråkslösa motion om att stärka monarkens makt över regeringsbildningen.

Engblom lyckas med den hisnande tankevurpan att en förtärkning av det ärvda statsöverhuvudets makt också stärker demokratin eftersom han är "opolitisk". Jag som i min enfald trodde att i ett system med representativ demokrati så är det meningen att folkets valda företrädare ska styra just genom att utöva politik?

När Engblom ska motivera sitt förslag nämns lustigt nog inte ordet "demokrati" eller "folkstyre". Nej, i stället ska monarkens makt stärkas därför att a) andra länder med parlamentarisk demokrati har kvar monarkens formella makt över regeringstillsättningen (Engblom har uppenbarligen aldrig hört talas om vare sig reform- eller republikanska rörelser i de länder hon räknar upp); och b) därför att monarkin är en samlande gestalt, står för historisk kontinuitet, en del av kulturarvet och den svenska identiteten, gör Sverige känt i utlandet och "sprider glans, fest och högtid i olika sammanhang här i Sverige."

Trogen regeringslinjen och sin militäriska vurm har hon även laddat kulturkrigsammunitionen och försöker ladda av en bredsida mot den sippa och tråkiga vänstern som vill förbjuda vanligt folk att ha kul:

Republikanerna har inte lyckats visa på vilket sätt Sverige eller det svenska samhället skulle bli bättre om monarkin avskaffades. Med sitt kulturradikala perspektiv har de ingen förståelse för argument om historisk kontinuitet och kulturarv – att riva ned det historiskt nedärvda är snarast en del av deras politiska mission. Kunglig fest, glans och högtid blir i deras ögon något negativt.

(Som ett sidospår kan noteras att Annicka Engbloms motionslista till årets riksmöte, liksom hennes blogg, i övrigt ganska härligt gammalhöger med mycket försvar och biltrafik. Mumma för den som saknar betongmoderater á là Bo Lundgren i gammal god form.)

Alliansfritt Sverige konstaterar något förvånat att Engbloms likalydande motion i fjol inte väckte någon uppståndelse, trots att den inte var mindre tossig då. Skillnaden är att i fjol visste vi svenska mediekonsumenter inte att vi behöver en Anna Anka-typ för att skapa lite lagom kaos i nyhetsflödet, med ett naivt torgförande av idéer vars bäst före-datum gått ut för så länge sedan att de inte är tjänliga nog att ens exportera till ett före detta öststat.

Roligast är att se hur Högern har svårt att hantera frågan. Vissa partivänner till Engblom verkar önska att den lagts i papperstrimlaren i stället, likaså Axess-bloggen. Och i andra bloggar så luftas insikten om att diskussionen om att stärka monarkin snarare riskerar att på allvar initiera en diskussion om republik i Sverige.

Jonas Sjöstedt tycker att Högern borde gå längre, om man ändå ska rulla upp parlamentarismen och den representativa demokratin. Riv upp den allmänna rösträtten, och omforma riksdagen till en ståndsriksdag med Moderat-adel, Kristdemokrat-präster, Folkparti-borgare, och Centerpartist-bönder när man ändå är i farten. Här tycker jag dock att man kan vara mer visionär. Återinför det kungliga enväldet, så att vi får chansen att göra om och göra rätt och, precis som 1789, störta monarkin en gång för alla.

I väntan på att det ska ske, rekommenderar bloggen i stället en god bok.