Ordföranden i Riksdagens justitieutskott, Morgan Johansson (S), vill nämligen plötsligt, i ljuset av bombningen i Stockholm den 11 december, överge vallöftet om att FRA-lagen ska rivas upp. Tvärtom vill man utöka inrikesspionagets mandat så att även SÄPO får signalspana.
Helomvändningen är så huvudlös att man häpnar. Signalen Morgan Johansson skickar ut är att terror lönar sig och att värnandet av demokratin är en synnerligen tunn fernissa. Man fasar vid tanken på vilka repressiva åtgärder som kunnat skyndas igenom om attentatet åstadkommit allvarligare och mer spektakulära skador. Även ur en rent krass taktisk synvinkel är det idiotiskt att först svika ett vallöfte, kring de övervaknings- och identitetsfrågor som en stor del av väljarkåren bevisligen känner starkt för, samtidigt som man politiskt desarmerar något som skulle kunna skada den borgerliga regeringen allvarligt.
Hela debaclet visar att det uppenbarligen är mycket illa ställt med både interndemokratin och ledarskapet i SAP. Ledningen kan tydligen utan större debatt kan bryta mot både kongressbeslut och utställda löften till väljarna Det är inte bara dåligt ledarskap, utan även tanklöst och ogenomtänkt, och luktar i min mening populism av sämsta sort. Istället för att i panik eller desperation försöka gripa efter politiska initiativ och poänger man ändå inte kan vinna, borde S i stället överlåtit till regeringen att ta ansvar för den säkerhetspolitiska (o)ordning som de ansvarar för. För att istället själva i mer lugn och ro formulera förslag till effektivare alternativ kring säkerhetsfrågorna.
Kort sagt, Morgan Johanssons utspel kommer varken göra till eller från i jakten på extremister samtidigt som man levererar politiska vinster till borgerligheten. Allt medan socialdemokratin tar ytterligare steg mot att plan- och ledarlöst irra sig ned i irrelevansens gyttjepöl.
Inlägg
Ska man lyssna på Strömberg har Johansson stöd i kontentan, man är bara upprörd över att det inte hunnit "förankrats". Antagligen är de rädda för att Johanssons utspel ska göra det svårare för S att driva den linje han talat för. Komiskt nog blir därmed Johansson den som (ofrivilligt?) gör att S inte kan göra den vändning i frågan som S-ledningen uppenbart egentligen stödjer. S är så himla tråkigt och formellt, för mycket hyckleri, för mycket formalia... Återstår det några priniciper i partiet förutom att följa vad som genom tidera blivit partiets ibland mycket osunda ritualtänkande?
SvaraRaderaJag menade Sven-Erik Österberg förstås och inte Strömberg.
SvaraRadera@Anonym Framför allt tycker jag att hela affären visar att S driver helt roderlöst i politiken. Det finns vare sig ledarskap, ideologi eller politisk vilja någonstans. Och då kan man byta åsikt som andra byter kalsonger.
SvaraRaderaSedan tror jag att du har rätt i att Morgan Johansson nog sa det som delar S-ledningen tänkt, men nu får svårt att trumfa igenom.