Vart ska vi tömma vredens skålar först, SvD?

Att Svenska Dagbladet är en manifestation av det kapitalistiska samhällets slöseri med såväl tidningspapper och bandbredd torde vara allom bekant. Den som ännu inte är övertygad kan med fördel läsa tidningens ledare med anledning av bombdådet den 11 december i centrala Stockholm, där PJ Anders Linder skriver:

När någon spränger sig till döds i hopp om att ta oskyldiga medmänniskor med sig i graven, och plocka en sorts förvridna poäng på kuppen, kan det inte bara mötas med sval och behärskad analys. Det måste till en stark och tydlig reaktion av vrede och beslutsamhet från dem som har fått förtroendet att leda landet. Men också från medborgarna själva.

Uppmaningen till vrede är i nuläget (med tidningar som skriker ut rädsloskapande rubriker om hur många som skulle kunna dödats i dådet och målar fan och faror på var och varannan vägg) socialpsykologins motsvarighet till att pissa i byxorna för att bli varm, vilket skulle kunnat få farliga konsekvenser om det stått i en tidning som någon faktiskt läser.

Dock kan man undra vad tusan SvD egentligen menar. Är inte sval och behärskad analys precis det som krävs för att hitta potentiella terrorister oavsett vilket ursprung eller motiv de har? Eller är det hämnd som man fiskar efter, månne? Nu dog visserligen ingen förutom gärningsmannen i attentatet, men man kan ju alltid följa amerikansk förebild och agera preventivt. Så PJ Anders Linder, ska vi först skicka JAS-planen mot Tranås, där han växt upp och startade sin resa, eller mot Luton, England, där han bott och studerat? Eller ska vi fråga finnarna om vi får skapa ett Guantanamo på Åland och där internera alla naprapater, för säkerhets skull?