I dagens skola är "pedagogisk vinst" detsamma som "aktieutdelning"

Friskolorna har uppmärksammats mycket på sistone. Det är idag uppenbart att förhoppningarna om att friskolesystemet skulle föra med sig en våg av nya pedagogiska metoder inte infriats. Istället drivs den överväldigande majoriteten av friskolorna som aktiebolag utan någon större skillnad i pedagogiken jämfört med den kommunala skolan. Däremot har de fler obehöriga lärare, driver på betygsinflation, delar ut skattemedel i vinst och gör att lärare måste lägga dyrbar tid på att "marknadsföra" sina skolor istället för att undervisa.

Utifrån allt detta och kanske speciellt Carin Jämtins debattartikel från i somras, börjar embryot till en seriös diskussion tar form. De mest rabiata friskoleförespråkarna verkar dock välja att sluta sig i en bubbla och fantisera om systemets förträfflighet istället, vilket osökt får mig att att associera till KPML(r).

"För vänsterpartierna tycks alltid fridfullt nöjda och belåtna så länge en verksamhet inom utbildnings- eller välfärdssektorn bara är tillräckligt toppstyrd och byråkratiserad och ett område tillräckligt oflexibelt och centraliserat; likgiltigt hur kvaliteten ser ut och likgiltigt vad elever, lärare, föräldrar, anställda, patienter eller andra berörda anser och upplever."

Ovanstående citat kommer från denna ledarartikel och är ett lysande exempel på verklighetsfrånvänt friskolekramande. Artikeln är så proppfull av känslosamt formulerade felaktigheter att man bara baxnar. Trots att skribenten uppenbarligen gillar friskolorna kunde man hoppas att kanske till och med en liberal ledarsida kunde våga sig på en mer balanserad verklighetsbeskrivning. Men icke.

Jag tror alla kan vara överens om att utbildning är en rättighet och inte är en vara som vilken annan vara som helst. Men om man anser att god utbildning är en rättighet för alla, är det då så svårt att förstå det finns en oro över vad friskolesystemet gör med jämlikheten? Är det så svårt att förstå ilskan över att skattepengar hamnar i fickorna på aktieägare, istället för att till fullo gå till det de är avsedda för, det vill säga utbildning?

Det största problemet är dock inte en enskild friskola, utan själva konstruktionen av friskolesystemet. Marknadssystem uppmuntrar till att pressa kostnaderna. Naturligtvis är det viktigt att utnyttja resurser på ett effektivt sätt, men eftersom friskolorna kan plocka ut anslagen som vinst, skapar det incitament att prioritera vinst framför skolbibliotek, kuratorer, ordentliga lokaler, kvalificerad personal, handikappanpassning, etc. Konkurrensen skapar dessutom incitament att locka elever på alla upptänkliga sätt, eftersom alla elever representerar en summa pengar varav ett antal procent kan tas ut i vinst. Ett resultat av detta är den på senare tid uppmärksammade betygsinflationen.

Ett annat bekant problem med marknadssystem är att de alltid skapar vinnare och förlorare. Det är förstås bra om ett antal elever får gå på skolor med hög kvalitet, med vad händer med de som av olika anledningar inte väljer eller inte kan gå på dessa skolor? Det är uppenbart att det medför att ojämlikheten mellan olika grupper i samhället ökar.

Hur kan då detta förändras? Den motsättning skribenten ställer upp mellan politrukstyrd offentlig skola och en blomstrande mångfald av friskolor är falsk. Att vilja ha en offentlig skola är inte detsamma som att vilja ha ett stelbent byråkratsystem. Offentlig verksamhet utvecklas och förändras kontinuerligt. Jag kan tänka mig att de vänsterpartier skribenten omtalar i artikeln vill fortsätta utveckla och förbättra den offentliga skolan; exempelvis genom att öka inflytandet över verksamheten för elever, föräldrar och personal, öka antalet lärare, med mera. Målet är en offentlig, jämlik, skola som ger alla elever en likvärdig utbildning oavsett samhällsklass.

Problem inom skolvärlden måste belysas och åtgärdas istället för att förnekas. Detta gäller såväl inom den offentliga som privat drivna skolan. Även friskoleförespråkare måste kunna se nyktert på sakernas tillstånd och föra diskussionen utifrån detta. "Pedagogisk vinst" ska inte vara detsamma som "aktieutdelning". De som skulle tjäna mest på detta är eleverna.