Efterlängtat nytänkande om vänstern och medierna

Ett tydligt tecken på att någonting är skevt i medieklimatet, är när något som borde vara självklart, framstår som fräscht och nytänkande när det väl sägs. Precis så känns det att läsa Daniels Suhonens artiklar med ett uppprop om en mediestrategi för vänstern, i Aftonbladet och på Newsmill.

Suhonen utgår från det faktum att medieklimatet idag helt domineras av högern. Dels i form av ägandet, vilket ytterligare accentueras av att LO i juni avhände sig det mesta av ägandet i just Aftonbladet, dels i sättandet av debattklimat och dagordning, där den borgerliga dominansen är närmast kvävande. I avsaknad av egna plattformar får vänstern nöja sig med att reagera snarare än agera, att försvara sig snarare än attackera samt spela på motståndarens planhalva än att själva välja vilka frågor och perspektiv som den politiska debatten ska föras om. Typexemplet är Wanja Lundby-Wedin affären där Suhonen konstaterar att i en brinnande lågkonjunktur där den nyliberala ekonomismens girighet avklätts all trovärdighet och glans - då är det paradoxalt nog LO-ledaren som blir den främsta syndabocken och symbolen för rovkapitalismen.

Kombinationen av att borgerligheten har den politiska, den ekonomiska såväl som mediemakten är att högerns maktinnehav cementeras. I den mån vänstern har en alternativ vision om ett bättre och rättvisare samhälle, förmår denna vision inte tränga utanför en snäv krets av redan frälsta. Kort sagt: vänstern måste börja bedriva opinionsbildning igen. Visserligen avskräcker tidigare medieprojekt från vänsterhåll, men jag kan likt Suhonen tycka att vänstern har onödigt svagt självförtroende i mediefrågor. Visst är pengar ett problem, men med gemensamma krafter kan man få loss tillräckliga medel, särskilt om man förmår att omprioritera tillgängliga resurser. Knäckfrågan är snarare, precis som Suhonen själv skriver, lojalitetsfrågan. A-pressen blev t ex irrelevant eftersom den till sist oftast förvandlades till en socialdemokratisk husbondens röst. Partipressen av idag, med just Tvärdrag som ett av få undantag, är också den i allmänhet för intern och navelskådande, även om man lyfter intressanta frågor och vinklingar som inte ryms i borgerligt dominerade medier. Vad som krävs är gemensamma tag som lyfts över snäva organisationsramarna.

I Aftonbladet listar Suhonen en rad konkreta förslag (som är ett kondensat av 14 åtgärdspunkter som listas i Tvärdrag) som jag personligen kan skriva under på direkt. Hoppas bara att några av vänsterns ledande aktörer tar frågan på allvar och antar utmaningen.

Några konkreta förslag:

1 För 50 miljoner per år skulle vi kunna skapa en svensk rikstäckande rödgrön 6-dagarstidning enligt modellen från Klassekampen i Norge. Med 10 000 prenumeranter, presstöd och andra intäkter skulle priset bli en bråkdel av detta, kanske cirka 2–10 miljoner. Men även om vi tänker oss att hela beloppet skulle garanteras – det vill säga cirka 50 miljoner – måste frågan ställas om det ens är orimligt? 50 miljoner motsvarar, högt räknat 100 ombudsmän.

2 Starta en VänsterFokus. En radikal rödgrön kvalitetstidning, som konkurrerar med djup journalistik, de bästa vänsterskribenterna och analyserna – för en bråkdel av priset för en dagstidning.

3 Bygg en ny nättidning kring befintliga webb-strukturer. I dag är ingen av vänsterns nättidningar ett fullständigt komplement till papperstidningarna. Det hänger på innehållet. Läsarna vill ha både kultur, sport, nyheter och tv-tablåer. LO-Tidningen, Dagens Arena, ETC, Tvärdrag, Offside och Bang skulle kunna samarbeta kring en gemensam webbplats där LO-Tidningen utgör ekonomiredaktion, Arena ledar, Tvärdrag och Bang delar kultursidan och Offside tar sporten. Nyheter köps in från TT. Vänstern måste sluta med sin organisationsegoism. En liten samordning av befintliga strukturer skulle ge vänstern den första riktiga dagstidningen på webben.

4 Satsa på en ung radikal tankesmedja med tydlig rödgrön koppling, men oberoende. Uppgiften ska vara att fostra nya debattörer, skribenter och opinionsbildare. Förutom förlag, rapportskrivande och debatterande skulle denna tankesmedja också kunna ta ansvar för ideologisk utveckling inom arbetarrörelsen. Möta Timbros Stureakademi med en Wigforssakademi där nya opinionsbildare ges växtplats.

5 En rödgrön regerings första uppgift är att ge press-, tidskrifts- och litteraturstöd en rejäl höjning och ett grundlagsskydd. I en värld där konkurrensen slår ut seriös journalistik och litteratur måste samhället ta ansvar för att stimulera ett demokratiskt samtal. Vänstern måste ta det ansvaret när högern viker undan.