Reclaim the medborgargarde

Jag har aldrig varit någon större fan av autonoma grupper, som alltför ofta känns som medelklassungdom i jakt på en kick innan karriären tar fart på allvar. Anarkism kan kanske vara roligt som individuell hedonism för stunden, men inget man bygger ett nytt samhälle på. Men så händer något som gör att även jag börjar heja på de svartluvade.

I helgen timades nämligen en reclaim-aktion i Malmö under namnet "Reclaim Västra Hamnen", vilken riktade sig mot den avgrundsdjupa bostadssegregationen i staden, tydligast manifesterad i jättedildon Turning Torso. Gatufesten började lugnt, men nådde aldrig sitt mål, och urartade sedan i bråk mellan demonstranter och poliser, allt enligt lokalpressens dramatiska nyhetsbevakning. Vad som dock var annorlunda denna gång var att de goda borgarna i Tredje rikets största stad, samlat sig till ett medborgargarde för att freda sina dyrt betalda bostäder från det störande riff-raffet.

Medborgargardets tuffa ansikte utåt kom i pressen med flera intressanta uttalanden. I Skånska Dagbladet menade han att det är ett svårt demokratiproblem att polisen skjuter för lite och gav samtidigt inga garantier för beteendet hos sin motpöbel:

– I ett samhälle där folk kan kasta sten mot ordningsmakten utan att riskera livhanken har demokratin gått förlorad, säger Johan Robach.

Riskera livhanken säger du?
– Ja, om man är beredd att kasta en sten är man beredd att döda. Skulle polisen skjuta tillbaks skulle det bli ett jävla liv. Men det är tydligen okej att kasta sten.
– Friheten har gått för långt, säger han.
– Jag kan inte ta ansvar för varje individ, men vi har en linje och den tänker vi följa.

I Sydsvenskan håller han en mer låg profil men passar ändå på att omtolka nödvärnsrätten till gardisternas fördel:

- Vi ska fylla Västra hamnen med handlingskraftiga människor som är beredda att, inom lagens råmärken, ta i ordentligt för att skydda egendom och främja lugnet, säger Johan Robach.

Är ni ett medborgargarde?

- Du får kalla oss vad du vill.

Formeringen av gardet möttes med förståelse och viss entusiasm av den lokala borgerliga pressen. Den lika liberala som småborgerligt respektabla Sydsvenskan menade i sin huvudledare att formeringen av medborgargarden, som kanske inte är den mest demokratiska av institutioner, är reclaimarnas eget fel. Och att det är reclaimarna som underminerar både demokrati och demonstrationsrätt, inte de som utmanar statens våldsmonopol med en mobb för att skapa egen ordning och rättvisa.

Centerpartistiska Skånska Dagbladet är mer frejdigt populistisk, när man i en och samma ledare lyckas vifta bort segregationen, negligera klassamhället samt objektifiera en invandrare som trots att hon är invandrad och före detta kommunist ändå tycker att reclaim är fel. Allt toppat med den klämkäcka kommentaren:

Det var tur för Reclaimarna att polisen ställde sig i vägen som barnvakter annars hade vuxenvärlden satt dem på plats, även om det krävts lite smisk.

Skånskans ledarsida lyckas således i en och samma mening uppmana både till uppvigling och det brott mot det sedan 1979 rådande förbudet mot barnaga. Precis som Petter Larsson konstaterar i Aftonbladet är det kanske inte de demonstrerande reclaimarna som är i behov av en lektion i demokrati.

Det börjar i ljuset av detta att bli hög tid att göra slut på den 351-åriga skånska parentesen i svensk historia och skänka tillbaka Skåne till dronning Margrethe. Helst innan 2010, så att vi, ironiskt nog, slipper få in Sverigedemokraterna i Riksdagen med skånska röster.