I en debattartikel i Dagens Nyheter har integrationsminister Nyamko Sabuni tillsammans med partisekreterare Erik Ullenhag (båda Volkspartei) skrivit på temat att problemen i den svenska integrationspolitiken löses med att man river bort delar av miljonprogramsområdena.
Nu kan väl den konspiratoriskt lagde misstänka att detta egentligen handlar om hämnd för att man i förorterna inte velat plocka upp Svarte Petter på handen genom att på bred front omvandla hyresfastigheter i svårt behov av upprustning till bostadsrätter (utan istället osolidariskt nog lämnar dem till politikerna att ta ansvar för). Samtidigt kommer man inte ifrån tanken att förslaget är ett sätt att spä på bostadsbristen, och på så sätt öka hyresvärdarnas vinster och samtidigt hålla de vikande bostadspriserna under armarna.
Men jag ska ha ett öppet synsätt, och därför konstatera att firma Sabullenhag kanske har en poäng – de har bara inte tänkt nog visionärt. Segregationen i bostadssektorn är faktiskt ett av de största problemen i dagens Sverige, och samtidigt styrande för en rad andra sociala följdproblem. Det är verkligen dags, som de båda skriver, "för ett grundligt omtag av den svenska stadsplaneringen" och göra upp med den bostadspolitik som skapat och fördjupat det s k "utanförskapet". Så jag föreslår att man faktiskt följer deras förslag, och gör sig av med förorter som är byggda med likartad stil och storlek - fortliknande områden, isolerade med få in- och utvägar.
Men för att man ska få störst effekt av åtgärden ska man inte börja med Rosengård, Tensta, Bergsjön, Gottsunda och liknande områden, utan istället direkt gå på de mest segregerade områdena. Jag väntar mig därför att grävskoporna redan innan valet börja riva villor i skadligt utanförskapande områden som Djursholm, Limhamn, Täby och Sigtuna, för att istället, som Sabullenhag föreslår, uppföra mer attraktiva offentliga rum, och få mer blandade bostadsområden som inte "isolerar och segregerar utan öppnar upp och integrerar".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar